Igår hade jag tidernas sämsta dag på jobbet, jag vår så slut när jag kom hem att jag fick gå och lägga mig och spränghuvudvärken hängde i ända till sena kvällen.
Det hela började klockan halv åtta när jag kom till jobbet, vår sjuksköterska, som mer än gärna kritiserar mig för allt som går fel, kom direkt in på kontoret och började diskutera torkning av borden. Vad jag inte visste vid det här laget var att hon redan på rapporten klockan sju gapat på annan personal över att bordet hon satt vid var kletigt, inte kletigt på ytan utan den där lilla rännan mellan skivorna var tydligen skitig. Nu stod hon där och frågade mig hur ofta det skulle torkas där och jag sa sanningsenligt till henne att jag gjorde det senast i fredags men eftersom våra boende är svårt dementa och en del till och med äter med händerna så blev det grisigt rätt fort. Jag kände direkt på mig att diskussionen inte skulle ta slut med detta och nog fick jag rätt alltid.
En timma stod vederbörande och skrek på mig om hur mycket tid jag spenderade i soffan i dagrummet, grejade med min mobil, gnällde, provocerade henne med mera med mera. Jag skrek tillbaka att det var omöjligt att göra henne till lags, att inget vi gjorde dög åt henne, att jag visst gjorde ett bra jobb, att jag är en bra undersköterska och att hon skulle ge fan i att lägga sig i mitt jobb utan istället ägna sina högskolepoäng åt det där hon sysslar med inne på sin lilla expedition. Har nog aldrig varit så arg och frustrerad som då och egentligen ville jag bara berätta för henne att det bara är ett fåtal i hela huset som gillar henne och det är dom personer som alltid  är så duktiga och gör alla rätt och mer än gärna talar om för andra vad dom gör fel, alla andra avskyr henne och tycker hon är en jävla satkärring.
Jag var så arg och lessen och kände mig så orättvist behandlad, hela tiden fick jag försvara mig och fortsätta mitt mantra "jag är visst en bra undersköterska och jag gör faktiskt ett bra jobb" men efter just en sån mening stack hon kniven i ryggen på mig; "Då tycker jag du ska fråga dina jobbarkompisar vad dom tycker" sa hon och gav mig en triumferande blick.
Vad menade hon med det? Tyckte alla andra också att jag var helt jävla värdelös? Jag frågade henne rakt ut  vad det skulle betyda men det kunde hon ju inte svara på, det skulle jag istället ta med dom tyckte hon. Vem var det då? Vem skulle jag ta det med? Kunde hon heller inte svara på. Men vad hade dom sagt då? Vad skulle jag bättra mig på? Vad var problemet? Tyvärr kunde hon inte svara på det heller.
Vid det här laget hade all min ilska runnit av mig och jag började toklipa, sådär fult och mycket ni vet, kände mig osäker och undrade om jag stått där och försvarat mig för nån som visste mer än mig, för nån som visste att ingen annan tyckte som jag.
Här slutade samtalet och vår härliga sjuksköterska vågade inte komma ut från expeditionen mer den dagen, en strid ström av arbetskompisar kom och gick från plan ett och gav alla sitt stöd, kramar och bedyranden att ingen här givetvis tyckte jag var dålig på mitt jobb. Under hela förmiddagen satt vi och gick igenom all personal för att helt utesluta att hennes ord var sanning, alla godkändes utom en och jag är helt säker på att denna person är den som springer ut och in på sjuksköterskans expedition för att berätta om alla bra saker hon har gjort, alla tveksamma beslut vi andra tagit samt komma med värdefulla tips på saker vi borde göra.
Hennes ord väger inte så tungt när dom kommer från henne men den skada det åstadkommer när sjuksköterskan hör dom är enorm. På måndag ska jag ringa upp chefen och kräva ett möte, hela plan ett ska närvara och den eller dom som har något att anmärka på bör göra det då, inte bara snacka en jävla massa skit bakom min rygg utan tycka det rätt i ansiktet på mig, sjuksköterskan ska få tala om hur hon tycker vi ska lägga upp arbetet, hur det kommer sig att hon beter sig som en kung över oss andra och vilken rätt hon har att lägga sig i vårt jobb. Att hon ska sluta om två veckor skiter jag fullständigt i, detta ska hon inte få komma undan med, jag funderar på att anmäla henne för mobbing på arbetsplatsen. Chefen är mammaledig fyra dagar i veckan men i det här läget får hon se till att släpa röven till jobbet för detta ska redas ut nu.