För ett par veckor sen köpte jag lite fina inredningsprylar som ni säkert minns, bland annat ett blänkande renhuvud som stoltserade på hallväggen. Jag köpte flera fina grejer den dagen men Irene (som ett renhuvud bara måste heta) var det klart bästa köpet och jag kände att hela den gamla luggslitna lägenheten uppdaterades till en nyare och bättre version med hennes skimrande nos där på väggen.
Igår ramlade hon ner, Mannen vevade till med armen och sen hände det. Hon föll i stengolvet och tappade ett horn. På en sekund raderades alla Mannens goda sidor, alla våra år ihop, all kärlek till honom och allt han nånsin gett mig både känslomässigt och materiellt och jag fylldes av nåt svart och elakt. "Amäään va faaan??!!" skrek jag från min parkettplats på toaletten, "gick hon sönder nu??!!"
Mannen tittade skamset på mig och bad så hemskt mycket om ursäkt minst tusen gånger men det hjälpte inte, Irene var bruten, handikappad och skändad för livet. Aldrig mer skulle hennes blanka ögon stirra på mig från sin plats och jag kunde inte hjälpa det men jag kände hat. Varför skulle jag vara gift med det största klantarslet på norra halvklotet? Varför kunde han inte vara lite försiktig och inte bara gå på med sina långa armar överallt?




                                        Not so cool.

Jag var faktiskt moget sur imorse också, bittert glodde jag på den krokiga lilla spiken som hafsigt spikats i våran blåbetongvägg för att så fort som möjligt pryda väggen med Irene men som utan tvekan slängt ner henne i golvet vid minsta motstånd. Alla försök med superlim var förgäves, det ville helt enkelt inte fästa på metall, och jag insåg att tiden med Irene var över.
När Mannen kom från affären förut hade han ett paket med sig, ett vitt och fint inslaget med svarta snören. Där i, väl inpackad i wellpapp, fanns en ny ren. Min fina man, den klantigaste och bästa i hela världen, hade köpt ett nytt och lika blänkande renhuvud som han lovade att sätta upp med en pluggad skruv.
Jajustja, det var ju därför jag älskade honom så himla mycket.


                                   En ny ståtlig ren!