Äntligen!
Mannen är ÄNTLIGEN i mål efter två och ett halvt års hårda studier, på måndag börjar han jobba och har lovat att tömma bokhyllan med studiematerial. Jag föreslog ett symboliskt bål ute på gården men det var tydligen en dålig idé, alla böcker ska säljas så är nån intresserad så kom och köp!
Med tanke på allt som skulle ordnas under veckan och som fortfarande inte var fixat på onsdagen så bådade det inte gott inför planen att vara i tid på Stadshusets trappa men tro det eller ej; på torsdag kväll var allt så klart som det kunde bli. Förstås inte helt utan hjälp från goda vänner men klart var det och jag kunde lägga mig tidigt och drömma mardrömmar om att klockan inte ringde i tid, att jag körde fel i flera timmar och att jag glömde klänningen hemma.
Efter att barnen var avlämnade i säkert förvar hos Puddingen hämtade jag upp mamma och vi gav oss iväg mot Stockholm, med hjälp av en oerhört avancerad gps kunde vi sen ratta oss fram ända till hotellets dörr i Solna i så god tid att man nästan häpnade.
Vi mötte upp pappa som redan befann sig i huvudstaden, bytte om, tog sedan rätt buss och rätt tunnelbana och sammanstrålade med Mannens mamma och pappa så vi kunde börja köa vid ingången i stort sett först av alla. Eftersom det var så många poliser som tog examen så delades dom i två grupper med drygt 250 studenter i varje, och när den första gruppen kom ut blev det ett stort blått hav på Stadshusets innergård.
Att få sitta på första raden inne den stora pampiga salen och se dom nya poliserna komma nerför trappan två och två medan polisens musikkår spelade kändes i hela kroppen, både rörande och stort, sorgligt och roligt  på en gång.



Runtom hela salen fanns små fönster, där stod polisstudenterna och såg ut över folkvimlet och letade efter sina nära och kära innan allt började.



Det var svårt att ta bilder eftersom det bara fanns fönster allra längst upp mot taket så tyvärr är dom flesta suddiga och mörka.





Världens finaste man!



Många tårfyllda kramar, kamrater som träffats nästan varje dag skulle skiljas åt. En ny tid börjar men en annan måste avslutas.



Jag är inte alls så uttråkad som jag ser ut.



På kvällen gick vi till en mysig restaurang på Söder, där mötte vi upp Mannens bror Daniel och hans söta fru Karin. Vi åt och drack gott och Mannen fick fina presenter.



Min mamma och pappa.



Bror Daniel och fina Karin studerar menyn.



Mannens pappa menar allvar med vad han just sagt.



Mannens fina mamma.



Senare samma kväll...