Jag mår illa, har dödsångest och lite blodsmak i munnen. Jag har nämligen precis betalat räkningarna.
Det är verkligen inte roligt i vanliga fall men nu när Martin läser är det särdeles jobbigt, dom få slantar som glänser på kontot på lönedagen är som borttrollade inom en halvtimma och man får leva på vatten och luft igen. Vi har på nåt konstigt vis också dragit på oss en del räknignar till Resurs Bank, avbetalningar som till exempel tv:n, min cykel och Prinsens födelsedagscykel. Förr har vi alltid klarat av en sån avbetalning innan vi skaffat en ny men nu låg ju tv:n där sen några år tillbaka och sen blev det ett akut behov av cykel för Prinsens del och som grädde på moset köpte jag min. Verkligen inte bra.
Men som så många gånger innan lovar jag mig själv dyrt och heligt; jag ska sluta sms:a, sluta drömma om en ny tv i sovrummet, sluta drömma om ett nytt sovrum... Jag ska betala och jobba, betala och jobba resten av livet.
Amen.