När Lilla låg i magen hamnade jag en kväll på ett sexparty, där fanns allt från små diskreta vibratorer i ljusrosa till löspenisar i gummi i storlekar som knappt skulle gå in i ett sjölejon och försäljarens väska verkade inte ha någon botten. Jag, som var tjock som en gris och knappt kunde torka mig i röven själv, hade noll sexlust. Man kan utan att ljuga säga att om någon erbjudit mig ett liv helt utan sex hade jag där och då tackat ja.

Tack och lov var det ingen som gjorde det, och jag kunde helt på egen hand inse att om innehållet i den där livmodern skulle ut så kunde det vara bra med något som hjälpte till att rätta till saker och ting sen. Jag köpte helt enkelt ett par geishakulor.

Nu har dom legat i en låda i mitt nattduksbord i två år.

Jag vet inte om det är storleken som skrämmer mig, eller om jag bara är för feg för att stoppa upp något, eller om jag kanske tänker att jag kan glömma dom eller... Eller så har jag bara dåliga ursäkter.

Helt ärligt så tänker jag att även om jag är som en hink mellan benen och musklerna knappt kan hålla kvar en ynka liten musprutt så är jag orolig att jag inte kan få ut dom. Dom är skitstora! I och för sig ganska tunga också men ändå. Jag trodde dom skulle vara som små tunga puttekulor i metall som bara halkade ut om man inte passade sig.

Jag fattar ju ändå att jag nog kanske ska prova dom, man vill ju inte kissa på sig när man fyller fyrtio liksom, och hur kul kan det vara för Mannen? Typ "är jag inne eller...?"

Man kanske ska börja med två minuter en dag i veckan? Det sorgliga vore ju om jag inte ens kan hålla kvar dom den lilla pyttestunden, tänk om dom bara slafsar ut så fort jag reser mig, då börjar jag grina.