I natt var det nära att jag dräpte katten, jag var så arg på honom att jag nästan fick nervproblem. Han har ända sen vi flyttade jamat i tid och otid, mest otid faktiskt, och dom senaste veckorna har det blivit helt ohållbart, så fort man tittar på honom så kommer det ett mjau. Vanligtvis har det räckt att man gett honom lite mat så har han lugnat ner sig men nu slutar han liksom aldrig utan det är ett ständigt pågående gnäll, och skulle man råka sätta sig nånstans kommer han springandes och buffar med sin våta nos. Natten till igår höll han på med sitt oroliga travande en bra stund och väckte mig åtminstone fyra-fem gånger innan klockan hunnit bli två, inte kul när man ska upp halv sex. När jag väl kom i säng igår kväll var jag mer som en hundraåring och slocknade så fort huvudet landade på kudden, klockan var knappt elva och jag såg fram emot att sova ikapp lite.Tio minuter in i djupsömnen kommer det första mjauet.Jag går upp och öppnar källardörren så han kommer ner till sin låda, kollar en gång extra så han har mat och vatten och somnar sen om igen.En hel kvart (eller är det till och med tjugo minuter?) passerar och jag sjunker återigen ner i den där tunga sömnen."Mjau! Mjauu!" kommer det sen, ett lågt och mörkt jamande som låter mer som nåt slags förhistoriskt monster och jag får återigen gå upp och jaga honom runt huset. "Vad fan vill du?!" viskskriker jag och föser ner honom från skötbordet dit han tagit sin tillflykt.Så håller det på sen, han springer runt inne hos barnen och jamar, väcker Lilla, jamar ännu mer, går in i duschen och gör sen tassblommor på hela mattan, jamar ännu mer, vässar klorna på dörrmattan, jamar... När Mannen kommer hem efter jobbet klockan fyra har jag ännu inte sovit mer än en kvart i stöten och jag är slående lik en Tyrannosaurus. Vid slänger slutligen ner Astor i källaren (åja, det var inte synd om honom, han har egen kattlucka och lägger sig mer än gärna i tvättkorgen) och får åtminstone en och en halv timmas sammanhängande sömn.Jag fattar ju att han antagligen håller på för att han inte mår riktigt bra, han har troligtvis skabb i öronen som kliar och gör ont, men på nåt vis har dagarna bara rullat på med jul, nyår och falukorv och det där med att ringa en dyr veterinär har fallit bort. Nu håller jag bara tummarna att vid 1, får sova gott i helgen och 2, att Astor överlever mitt raseri om han inte slutar jama och så ringer jag veterinären på måndag.
