På tisdag är det dags, jag måste erkänna att jag är lite nervös.
Då ska jag nämligen jobba min första schemalagda kväll på nästan åtta månader.
En av dom största anledningarna till att jag tackade ja till erbjudandet om att byta Gullvivan mot Hemvården var ju just schemat, där kunde jag vissa veckor göra fyra kvällar, jag hade fyra delade turer på lika många veckor och jag jobbade varannan helg.
Den sista tiden höll jag på att gå under både fysiskt och psykiskt, barnen mådde inte bra och hemsituationen med Mannen som befann sig i Stockholm långa perioder var ohållbar.
Sen jag började på Hemvården har mitt liv förändrats så mycket till det bättre, nu hämtar jag på förskola och fritids precis som alla andra, jag kan vara med på barnens träningar och eftersom jag numera bara jobbar var tredje helg har jag ett socialt liv som omöjligen kunde existera förut.
Men som sagt, på tisdag börjar förändringen, jag kommer då i snitt göra en kväll per vecka, förvisso en ändring till det sämre om man jämför med enbart dagtid med ändå helt ok. Jag har inget emot att göra varken kvällar eller helger om det handlar om en rimlig mängd så en del av mig ser faktiskt fram emot en sovmorgon mitt i veckan, att slippa alla kvällsbestyr här hemma med läxläsning och tandborstning och att få lite mer i lönekuvertet.
Det är ju inte så länge till jag ska jobba heller om allt går som det ska, får jag igenom havandeskapspenning så går jag hem i mitten av januari. Det ska bli så skönt, jag har redan massor av projekt som ska fixas dom två sista månaderna innan förlossningen.