För ett tag sen köpte jag varsin klocka till barnen, en såndär liten väckarklocka i plast som finns för nio spänn på Ikea. Dom blev jätteglada och började genast ställa och ställa om sina klockor och rätt som det var startade larmet på Vildas, glädjen visste inga gränser. Herrgud, en egen väckarklocka!!
Under dagen ringde klockorna om vartannat, varje gång blev det bråk om vems klocka som larmade och vad det var som stod på agendan detta überviktiga klockslag, till slut fick vi förbjuda alarmet och dom nöjde sig med att ställa in rätt tid och ställa klockorna på sina nattduksbord.
På kvällen ville dom såå gärna sätta på alarmet igen, vi skulle upp tidigt så det verkade vara en bra idé och det var två spända ungar som till slut somnade. Mitt i natten vaknade Prinsen, jag följde honom till toa och när han sen kröp tillbaks ner i sängen viskade han "åh mamma! Nu ringer den snart!"
Klockan halv sju morgonen efter vaknade jag av att kriget kommit till stan, ett vansinneslarm ljöd över lägenheten och jag flög ur sängen med ögon som tallrikar. En sekund senare insåg jag att det var Prinsens väckarklocka som startat, jag rusade in och letade febrilt efter den lilla knappen på baksidan varpå Prinsen blev hysterisk. Det var ju HANS klocka som ringde och därmed också HAN som skulle få äran att stänga av den! Jag viskskrek i panik att jag skulle köra ner den i halsen på honom om han inte fick tyst på eländet snarast, snart skulle varenda granne stå utanför dörren med påkar.
När hans klocka väl tystnat och mitt blodtryck började nå mer normala nivåer startade nästa cirkus, Vilda började grina för att inte HENNES klocka ringt, varför hade den inte det? Som om den lilla klockan hörde hennes gråt startade den med ett samstämmigt tjutande och vips var tårarna som bortblåsta, mitt blodtryck rusade åter i höjden och innan lilla Vild hittat rätt knapp och stängt av larmet kände jag hur hjärtat bankade utanpå nattlinnet.
Att starta dagen normalt efter detta var helt omöjligt, jag vinglade på skakiga ben ut i badrummet och satte mig på toa, tog djupa andetag och försökte få ner pulsen. Barnen var givetvis pigga som mörtar och jätteglada, varför kunde vi inte göra såhär varje morgon?
Ja, varför inte?