Igår när jag hämtade ut min telefon tyckte försäljarkillen att vi kunde se över mina räkningar lite, det tyckte inte jag, jag blir nämligen pinsamt påmind av min sms-tumme i slutet av varje månad. När mina uppgifter tuggats igenom datorn kom texten "våra superhjältar!" upp och en superhjälte spände musklerna i hörnet, tydligen fyller jag alla kriterier för en lönsam kund och fick nio av tio staplar på ett rosa diagram.
Jag blev glad, stolt och kände mig lite mer värd en det medelålders par som stod bredvid och skulle slå till på en ny mobil, såhär skulle det gå till!
Sen insåg jag att Telenors lönsamhet inte nödvändigtvis innebar nån vidare lönsamhet för mig, kanske var det rentav så att den innebar personlig konkurs... Och inte skulle jag kunna komma ut i bilen och skrävla om mina nio staplar för Martin, han skulle ju bli helt galen.
Jag tackade vänligt men bestämt nej till ett nytt abonnemang och gick därifrån utan att ha köpt nåt mer. Och jag lovade mig själv att sluta sms:a.