Inatt vaknade jag av att jag frös så tänderna klapprade, så kallt som det var i sovrummet hade det antagligen inte varit på hundra år och jag stapplade upp med täcket runt mig. Fönstret skulle stängas, Martin fick gnälla hur mycket han ville för nu var det kallt.
För säkerhets skull vred jag på elementet också, bara liiiite grann så blodet skulle tina.
Fyra timmar senare vaknade jag med panikångest, jag låg som ett albanskt lindebarn med lakanet minst tjugo varv runt kroppen och svetten rinnandes, drömmarna jagade mig och luften var så torr, munnen som sandpapper och håret klistrat i ansiktet.
Herregud vad varmt, jag halkade ur sängen och slet upp fönstret och kände på elementet, det ångade på högsta effekt och det var minst 28 grader i rummet. Martin gnällde i sömnen och jag visste att om han vaknade och upptäckte vad jag gjort skulle han mörda mig, en natt med drömmar från öknen och svetten porlandes utmed ryggraden är det sista min man önskar sig, så tyst som en mus gled jag ner i sängen igen och låtsades sen som ingenting. Vaddå varmt? Nä det har jag inte känt, fönstret är ju öppet. Du kanske har vallningar?