Här på gården bor det bara skitgamla människor, alla är typ tvåhundra år eller mer och allt ska helst vara som på jesu kristi tid. Det finns väldigt många nackdelar med det men en väldigt stor fördel; det är extremt lugnt. Vi har inte en enda gång under våra sju år här blivit störda av grannarna. På förra adressen, där vi bodde fram tills Prinsen flyttade in i magen, var det ofta högljudda fester men då hade vi inte ont av det eftersom vi själva också festade en del.
Det var bara en gång gränsen nåddes, det var när en kille i huset mittemot skaffade sig en rejäl efterfest på min jobbhelg, där låg jag och sov som skönast när plötsligt Vengaboys skar genom luften nånstans vid tretiden. Martin, människan som sover genom ett världskrig, vaknade också och en bra stund försökte vi ha överseende och somna om men utan resultat, klockan gick och snart var det bara nån timma kvar innan det var dags att gå upp. Det som fick droppen att rinna över var väl då tre snorfulla fjortisbrudar stövlade ut på balkongen (som vette mot vårt hus) och skrek "allså fy fan va Vengaboys ä braaaa! Wooooööö!"
Martin slet åt sig morgonrocken och hängde sig ut genom vårt köksfönster "nä nu jävlar håller ni käften!! Det finns för fan människor som försöker sova här! Och stäng för helvete av Vengaboys!!!"
Flickorna tystnade en sekund och bröt sedan ut i totalt hysteriskratt, sen ropade dom ut alla festdeltagare som fick plats på den lilla balkongen och pekade upp mot vårt fönster; "det var en gubbe där som sa att vi skulle hålla käften! Hahahahahaaa!!"
Martin gick och la sig som en bruten man, han stirrade upp i taket och sa med låg röst;"dom kallade mig för gubbe. Jag är ju bara 22 år, är jag gubbe?"

Ja egentligen var detta bara en parentes, det jag skulle berätta var att det ovanför oss nu flyttat in en liten familj i vår ålder. Första kvällen var vi överlyckliga när vi hörde dom stöka däruppe, bebisen skrek och dom slamrade med kartonger och spikade lite, äntligen lite liv!
Andra kvällen var vi inte så överlyckliga när dom stökade så in i helvete fram tills klockan tolv på natten och idag är jag inte heller så överlycklig när dom totalrenoverar vid denna sena timma. Inte sådär "packa upp och slipa en vägg" utan skrapa väggar, spika, slipa golvet, tappa tunga saker massa gånger, släppa stora kartonger på golvet... Ja, ni fattar.
Antagligen är jag bara överkänslig eftersom det varit så lugnt hittills, nu är väl friden slut. Hoppas husköpet går igenom.