Idag var det dags för Prinsens andra vaccination, vi trängdes med klasskompisarna i världens minsta väntrum och såg det ena barnet efter det andra komma ut med ett stelt leende. vid frågan om det gjorde ont var svaret givetvis "höhö...näää!" och ingen vågade knysta det minsta.
När jag kom in med lilla Vild i släptåg berättade skolsköterksan att dom vaccinerat även småsyskon som varit med, toppen tänkte jag och avslöjade planen för Vild.
Det var väl ungefär här som saker och ting började gå snett.
Först ville dom veta när hon fick vaccin sist, hade gått tre veckor? Jag kunde såklart inte minnas datumet så jag drog till med ett som jag tror låg i närheten men det var inte godkänt, det skulle stämma på pricken.
När det problemet var ur vägen och alla papper skulle fyllas i visade det sig att man inte fått med baksidan på vaccinationsformuläret, oj oj oj en sån olycka. Dom två sköterskorna snurrade runt varandra inne på det lilla kontoret och drog i varenda låda, telefonen ringde, en annan förälder knackade på och frågade om det var här man skulle vaccinera sig, om det gick för sig att barnet tog första sprutan och man kunde riktigt se hur svetten bröt fram i pannan på dom.
Som grädde på moset tog Vild tag i en förberedd spruta och lekte med den, ut och in drog hon den där staven och vips var sprutan färdig för kassering. Sköterskan blev inte glad och påminde oss om hur ont det var om det åtråvärda vaccinet och gav Vild onda ögat, jag påminde tillbaka om att det ju var hon som erbjudit oss en extra spruta och att det kanske inte är så lätt för en fyraåring att motstå ett helt fat med blåvita sprutor.
Dessutom kanske man ska va lite noggrannare med förvaring och kontroll, hon hade nämligen inte ens sett Vildas sattyg utan var på väg med den förbrukade sprutan in i Prinsens arm.
Efter detta inferno ville hon gärna bli av med oss pronto och tryckte raskt in en ny spets i Prinsens arm, han var helt oförberedd och började gråta och tyckte det gjorde jätteont men eftersom det var så jäkla stressigt och det fortafarande kom och gick folk helt ohämmat i det lilla rummet kände vi oss ganska tvingade därifrån.
Prinsen fick lomma ut bland alla tuffa kompisar med tårarna rinnades och erkänna att det faktiskt hade gjort rätt ont.
Nu hoppas jag verkligen att den här sprutan visar sig livsnödvändig för allt det här krånglet och all hysteri har drivit mig till vansinne. Dessutom har man ju fått höra att det minsann kolvaippar mer folk i den "vanliga" influensan än i den tokfarliga Svininfluensan men nån mer massvaccinering vill jag verkligen inte vara med om, särskilt inte när det ska ske på trettio sekunder, har dom ens nån koll på att det blir rätt när dom stressar så?