Efter två dagars barnavård känner jag mig redo att bli hemmafru på heltid, längtar inte det minsta efter jobbet och dess vedermödor utan vill hellre slappa i sängen till tio på förmiddagen. Helst skulle det vara som i USA på den gamla goda tiden att barnen gick i skolan och jag fick slösa med tiden hemma hur jag ville, allt hushållsarbete skulle en husa ta hand om.
Å andra sidan, känner jag mig själv rätt så skulle jag begå självmord efter en vecka, jag hatar att gå hemma och tyckte tiden som föräldraledig var urtrist så en karriär som homemaker är nog inte riktigt rätt.
Idag har vi haft möte med skolan angående Prinsens väl och ve, det var ju lite struligt som ni vet, och allt känns så mycket bättre! Vi fick träffa en specialpedagog och tillsammans med Prinsens fröken gick vi igenom hans styrkor (inte svagheter) och benade ut situationer då han på ett eller annat vis inte finner sin plats i gruppen, vi pratade om hur det fungerat på dagis och hur vi skulle kunna utmana honom med nytt lärande. Specialpedagogen dök rakt in i ett skåp och letade fram ett urgammalt (daterat 28/8 -65) läsverktyg och visade hur det funkar och visst var det uråldrigt men Prinsen kommer älska det!
Han skulle få svårare böcker och vid själva "skolarbetet" i förskoleklassen skulle han få en lista som han själv kan läsa och bocka av hur långt han har kommit och självklart skulle vi belysa enbart hans starka sidor, bara uppmuntra och stärka och ge honom god självkänsla. Hon frågade inte vad vi som föräldrar skulle göra för att komma vidare utan vad verksamheten skulle göra för att Prinsen skulle trivas i skolan, hur kunde fröknarna lägga upp arbetet så vårt barn kunde platsa och vara accepterad av sina kompisar och det kändes bra. Vi har ju gjort allt som står i vår makt och kände oss ganska uppgivna men fröken berättade att numera har dom samling i halvklass till exempel vilket ju är jättebra inte bara för Prinsen utan för alla barn! Dagens klasser är ju som ni vet gigantiska.
Problemet med att han känner att han blir retad ibland pratade vi också om och det kändes skönt att berätta hur våran stora kille känt sig. Vi ska självklart jobba framåt med att tänka efter före, inte impulshandla och säga till en fröken när något är fel men nu kommer dom förhoppningsvis inte bara ta parti för den som låter mest utan kanske kan dom se om Prinsen blivit syndabock.
All frustration har bara runnit av mig och nu känner vi att vi är delaktiga i skolan igen, nu kan vi jobba mot samma mål och ge vår kille alla verktyg han behöver för att utveckla den fantastiska personligheten han har!