För ett par veckor sen tappade jag och Martin gemensamt bort mitt visakort, mest var det Martins fel eftersom han höll i det (eller skulle hålla i det) men kortet försvann i alla fall. Tack och lov hade ingen hittat det och länsat kontot så jag behövde bara snällt invänta ett nytt fint kort med posten, inga problem. Några dagar efter kortet ramlat in skulle koden anlända, det var ju sannerligen ett problem, en helt ny kod som skulle pluggas in och som med all säkerhet inte skulle likna nån annan sifferkombination i mitt liv.
Jag tycker nämligen om när man slipper tänka på alla såna där koder man ska minnas, allt ska helst vara samma; pinkoden i mobilen, visakoden, login på bloggen, login på mailen, på postordersidor, på bank-på-telefon och i bankfacket. Det innebär ju förstås att man snabbt och lätt kan länsa mina eventuella bankkonton, sno alla porrbilder som finns i bankfacket, ringa utlandssamtal med mobilen och beställa dyra varor på postorder men jag tycker ändå att fördelarna väger över. Det är ju inte varje dag man blir rånad liksom.
För ett tag sen blev jag helt nollställd på jobbet och trodde dom bytt alla koder (allt på hela Gullvivan är låst eftersom dom som bor där är dementa så vi har kodlås precis överallt) i hela huset men efter en stund insåg jag att jag tryckte koden till visakortet/ mobilen/ banken och inte koden till dörren.
Hur som helst, visakortskoden har blivit ett stort problem, jag kan nämligen inte minnas vart jag lagt den och nu kan jag inte med att ringa och erkänna. Lite pinsamt att först ringa och säga att jag förlagt kortet och så två veckor senare ringa upp och säga att jag tappat bort koden, så nu måste jag lämna mitt fula körkort varje gång jag handlar och att ta ut pengar är uteslutet. Men man kanske kan ringa banken och byta kod? Eller måste man uppge den gamla då?