Ända sen jag blev gravid med lilla Sessan har jag fasat för Den Stora Frågan. Den där man inte riktigt vet hur man ska svara på men ändå vill hålla sig väldigt neutral och avslappnad till, som man absolut inte tycker är konstig eller pinsam utan heeeelt normaaaal. Ni vet "hur gör man barn?"
Jag tror jag var i vecka 38-40 nånting och magen stod ut som en ballong när Prinsen för första gången frågade, men det han undrade var inte hur vi gjort utan hur bebisen kommit in i magen. Jag förklarade att från början var den bara ett litet litet frö hos pappa och som sen kom in i min mage och växte och växte och att det nu var en nästan färdig bebis. Han frågade inte vidare utan var nöjd med det så jag slapp svara på hur i allsindar fröet från pappa kommit in i mig.
Idag när vi klev ur bilen efter dagis sa Prinsen "mamma, idag läste vi en bok på dagis där det stod att när man gör barn så stoppar man in snoppen i snippan."
Jag svimmade en smula och förbannade dagis som inte givit nån som helst signal på att detta hamnat på dagordningen, men försökte hålla en cool min inför min nyfikne nästansexåring. "Jaha" svarade jag, "ja, så är det ju." Väntan. Vad skulle komma nu?
"Men... alltså, är det sant?"
"Ja, så gör man barn."
"Men... har du gjort det?!" Stora ögon stirrade på mig med en blandning av avsmak, fasa och nyfikenhet.
Jag fortsatte låtsas som om detta var det mest naturliga i världen och svarade på dom frågor han ställde, inga utvecklande svar utan bara exakt på det han frågade. Precis som man ska enligt all världens forskare och läkare och pedagoger, men innerst inne ville jag bara att diskussionen skulle ta slut. Jag ville heller inte ge honom nån idé om att han skulle pröva detta på kompisarna så jag vågade aldrig säga att det bara var för vuxna.
Hela dan har detta stötts och blötts,  var det verkligen sant? Gjorde alla så? Hade alla bebisar blivit till så? Detta var nog det mest konsitga och underliga min son hört i sin dag och man kunde riktigt se hur hans hjärna gick på högvarv för att bearbeta denna mystiska information.
Jag kan inte förstå att man aldrig är förberedd på såna här saker, varför ska man stå som ett illrött fån inför sina barn som faktiskt egentligen bara vill veta svaret på en ganska normal fråga? Är det den gamla biologilektionen som ringer i huvudet på oss, när läraren med falsettröst och högröd i ansiktet tog fram en kådis och försökte stamma fram användnigsområdet? Herregud, visste man inte vad som skulle hända med en sån när man gick i åttan så var man väl frikyrklig.
Dessvärre har ju världen förändrat en smula, nu ska man ha haft trekant, analsex och tiotalet partners innan man fyllt sexton för att verka normal. Internet står ju mer eller mindre för den utbildningen och när man ser det utbudet så kan man förstå stressen hos en femtonårig tjej som är oskuld, säger nej till tvåan eller inte vill strippa på klassfesten. Det gäller väl att föregå allt detta, att ge dom en hälsosam syn på hela fortbildningskedjan från start så dom inte lär sig en massa dynga av en porrfilm på nätet.
Kanske kan jag låta lite krass, jag pratar ju ändå om en sexåring men ni fattar vart jag vill komma. Världen är ju trots allt hård och kall, särskilt mot tonåringar.