En Cabby, en burk målarfärg och rejält med tålamod

En torsdagsnatt för två veckor sen hittade jag en säljesannons på Facebbok, en snubbe ville kränga sin gama husvagn för 2500 spänn. Den var bara använd till övernattande gäster och i uselt skick, det fanns liksom inget annat än sängarna i den och det krävdes en hel del jobb för att få den duglig, men nånting i mig sa ändå " köp den!" 
Jag, som alltid föraktat husvagnandet i alla dess former, dom små plastblommorna, pyttesmå staket runt pyttesmå uteplatser på pyttesmå campingplatser, tyckte plötsligt det verkade vara en kul idé! Den där vagnen skulle man ha, tänkte jag, snygga till den för en billig peng och sen kunde den få vara festivalvagn åt Jack, tjejkvällsvagn åt Emilia och kanske möjligen att jag skulle kunna packa in Mannen och bo på camping nån natt.
Dagen efter hade hjärnan skissat upp en plan: först och främst skulle det köpas in en husvagn i något bättre skick, ett par tusenlappar till så kunde man få en ganska hygglig vagn med åtminstone kök och garderob, men ändå var så billg att man kunde gå lös på den med färg och roller. Det var tvunget med ett litet kök och ett fungerande kyl, att den inte var full av fukt och mögel och att den överlag inte luktade gammal sunk och var ofräsch. 
En sak ledde till en annan och fem dagar senare hämtade vi en jättefin liten Cabby från -83 i Grästorp!
Vi hade hållt allt hemligt från barnen, så när Emilia och Lily såg vad som plötsligt stod på garageuppfarten lät det som om Justin Bieber gått förbi, Jack däremot var mer samlad. "Du är sjuk i huvudet." var väl ungefär hans exakta ord, för att efterföljas av en ganska lång harang om vart åbäket skulle stå, att det skulle likna Morran och Tobias' hus nu, och att han inte skulle åka en meter i den.
Först tänkte vi bara känna lite på vagnen, provcamapa på garageuppfarten och kanske fixa till nån lampa och gardiner i den, men den gick liksom inte att stoppa, ni vet den där känslan man kan få, att man bara måste skruva i nåt, såga av nåt eller måla nånstans.
Som det ser ut just nu har jag skruvat isär i stort sett hela vagnen, plockat bort varenda list, hela toalettinredningen, röjt ur garderoben, tagit ut alla dörrar och skåpsluckor och rivit ner varenda sladd och grundmålat med vitt. Jag tror på allvar att grundkravet för att få jobb i en husvagnsfabrik är att du är färgblind, det spelar ingen roll om man tittar in i en ny husvagn/ husbil eller i en från tidigt sextiotal för dom ser likadana ut. Träfärgade väggar och luckor och dynor med mönster där inte ens en rejäl spya skulle märkas. Man kan ju undra varför man gör så? 
Om inte min telefon hade legat i Lilys rum just nu så hade jag kunnat ladda upp bilderna på underverket, men ni får helt enkelt överleva tills imorn, då ska ni få en beskrivning också, på hur jag tänkt.
Nu ska jag sova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback