En kåk, en amazon och en banjo

Igår var det dags för den årliga cruisingen här i stan, vårluften blandades med stanken av brända bildäck och bensin och folk som inte sett dagens ljus på flera år passade på att sola rövspringan genom bilfönstret. Ett tag var luften så tung av avgaser att det liknade slaget vid Lützen och jag trodde vi skulle dö av koldioxidförgiftning.
Både jag och barnen hade huvudvärk när vi kom hem och jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske inte är så konstigt att det inte är några nobelpristagare som deltar i den där bilkaravanen.
Lilla Vild var som alla år helt tagen, hon fick lov att stå vid trottoarkanten med min mobil och ta bilder på bilarna och jag var lite oroad ett tag att hon skulle hoppa in i en förbipasserande med rejäl motor. Min största fasa är nämligen att hon ska hitta en Conny, Sonny, Johnny, Kenny eller för all del en Kevin och dra till landet där hon sen kommer bo i ett fallfärdigt hus med tre gamla bilvrak i trädgården och ett par ungar som alla har olika pappor.
Allt på grund av hennes förkärlek till raggarbilar liksom.
För ett par år sen såg vi en stor och skruttig van med dekalen "skratta inte Svensson, din dotter kan ligga i baksätet" och jag och Mannen såg med skräck på varandra. Vi insåg ju att det antagligen barkar därhän inom några år.
Nu har mobilen etthundratre bilder på raggarbilar i varierande skick, jag tänkte ge henne ett par dagar att titta på dom sen blir det papperskorgen med alltihop.
 
Många fina bilar passerade också längs Drottninggatan under kvällen, men allteftersom tiden gick blev det färre och färre såna här...
 
...och fler och fler såna här.
 
 
Roligaste bilen på hela kvällen, barnen skrek av skratt när dom läste på klistermärkena.

Kommentarer
Postat av: Nelly

Haha, tur att det inte är crusing oftare då ;)

2013-05-27 @ 21:38:42
URL: http://justanothermortal.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback