Silly Lily

För ett år sedan låg jag i en säng på Näl i värsta lyckoruset, Mannen satt bredvid och vi hade precis fått världens finaste bebis. Glädjen och upprymdheten fyllde hela rummet och vi kunde inte sluta skratta, allt hade gått bra och vi var äntligen i mål efter en rätt lång och seg vinter.
Att få hem en bebis till var ju självklart hur roligt som helst, men att den där lilla rosa degen skulle uppgradera vår familj till en helt annan nivå förstod vi inte då, det är först nu vi inser att hon var det bästa vi gjort. Lyckoruset som stormade genom kroppen efter förlossningen lever kvar i oss allihop och livet tycks ha hittat en annan dimension.
Jag trodde inte innan att man kunde få ett bättre liv än det jag hade, två fina och friska barn (dessutom en av varje!) en underbar man och ett bra boende, vi hade fasta jobb och även om vi inte hade mycket pengar så levde vi bra och hade väldigt roligt. Men sen kom Lilla med buller och bång och det var som att uppdatera programvaran i datorn eller telefonen, allting är liksom samma fast mycket bättre, snabbare och finare.
Det går inte en dag utan att jag känner enorm tacksamhet över mitt liv, även om vi bråkar ibland och även om barnen får mig intagen på hispan rätt som det är, dockskåpet är för litet och tvätten ligger i drivor så är mitt liv perfekt. Det finns självklart saker att önska av framtiden men även om ingenting skulle förändras från och med nu så skulla jag kunna gå genom livet utan att ångra en endaste sak och jag skulle vara fullkomligt nöjd med vad jag gjort av mina dagar.
Idag firar vi världens bästa ettåring, den där lilla degen som kan gå, klättra och peka på näsan, som är mer dramatisk än Bette Midler och som kan charma brallorna av Påven.
Grattis Lily! ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback