Idag har dom anlänt, ve och fasa. Jag talar om dom där rosa kulorna som ska "stärka bäckenbottenmusklerna" och inte alls synas eller höras därinne, knappt märkas om man läser på förpackningen.
Jag har svårt att tro att jag kommer glida runt som en ursnygg hemmafru med dom där jättebollarna skramlandes inuti, "men äsch då, det är väl inget att knipa fast dom här? Jag skulle lätt kunna hålla fast ett bowlingklot med dom här musklerna serru!"
Snarare kommer jag hasa omkring med benen ihop och knappt kunna röra mig utan att dom ramlar ut, det var ju ett mirakel att inte Lilla halkade ur redan i artonde graviditetsveckan.
Men man kan ju hoppas att dom på sikt gör lite nytta, jag vill ju inte bli inkontinent om ett par år, och sen ska det ju va grymt bra för sexlivet också säger dom. Inte vet jag hur dom skulle kunna se till så att jag 1, är tillräckligt pigg klockan 22:30 och alla barn sover, katten är matad, tvätten är hängd, middagsdisken är borta och allt är klart inför morgondagen och 2, verkligen känner för att ha ännu en kropp klistrad vi min nu när barnen ä-n-t-l-i-g-e-n sover och katten är mätt och 3, prioriterar ett samlag högre än sömn/ duscha i lugn och ro/ bajsa utan avbrott/ äta utan att nån häller ut en liter mjölk på bordet/ läsa Aftonbladet i mobilen utan att nån absoluut bara måste låna den och spela på. Men säkert är det jättebra om man inte är som en hink när det väl är dags för dom äktenskapliga plikterna, det kan ju vara en fördel om man märker när det väl händer.