Idag var planen att vi skulle åka till stadens köpcentrum och kolla in Smurfarna, kanske ta en fika och handla lite för pengar vi inte har. Tyvärr beslöt sig Vilda redan i morse för att lördagshumöret skulle stå på rött, oregerligt och skriknivå 100 så istället sitter vi nu här och har rätt trist.
Det är ju det som är det värsta med att hota, man måste genomföra det, så det gäller att inte vräka ur sig sånt man vet att man aldrig kommer stå för eftersom ungarna rätt snabbt lägger ihop ett och ett. Nästa gång vet dom att det funkar att gråta lite och så vips har mamma och/eller pappa fallit för krokodiltårarna.
I och för sig brukar väl genomförda hot-konsekvenser-bestraffningar resultera i att barnen uppför sig avsevärt mycket bättre, om man står vid sin sak två-tre gånger och ser till att straffet verkligen svider (spelförbud, lekförbud, utebliven träning, uteblivet lördagsgodis, tvförbud etc) så brukar det räcka med en varning nästa gång.
Det hjälper ju i och för sig inte idag, jag sitter ju fortfarande här och har trist, men jag har å andra sidan heller inte spenderat lånade pengar vilket känns skönt. Vilda har också börjat inse att livet blir skittråkigt om man hela tiden ska envisas med att käfta, skrika, vägra göra som man blir tillsagd och uppföra sig som en apa i offentliga sammanhang. I veckan har hon haft två dagars lekförbud samt en dag då hon inte fick gå på Nif, så förhoppningsvis kan vi ta tag i nästa vecka med lite gladare miner.