Men JAG har det så här! Det är min grej mamma!"

Här hemma råder ibland rena krigsstämmningen angående kläder, hur dom ska sitta och vad som passar med vad, ända sen Prinsen var liten har han varit extremt medveten om hur han vill se ut och det har aldrig gått att tvinga på honom något.
När Mannen jobbade med kläder var det ju inga problem att tillgodose hans hårda krav och han hade bara fräscha och snygga plagg i garderoben men nuförtiden är ju ekonomin lite tightare och därmed också Prinsens klädkonto mindre. Än så länge har han inte gått på dom riktigt stora och dyra märkena utan är nöjd med diverse sportmärken och det är vi ju tacksamma för, han är också bra på att förstå att man inte bara kan köpa utan att man kanske får önska sig och vänta på födelsedagen eller Tomten.
Det största problemet just nu är dock inte av ekonomisk art, det handlar om strumpor. Prinsen vill stoppa ner byxbenen i strumporna, inte sådär coolt som traktens högstadieelever, nej brallorna ska lindas runt benet rätt tight och sen ska strumporna dras utanpå h-e-l-a vägen upp. Det ser inte klokt ut.
För att vara helt ärlig ser han ut som ett hittebarn från Bonnhåla.
Jag försöker hålla mig på den pedagogiska sidan, jag uppmuntrar hans egentänk och viljan att ha en egen stil och tycker det viktigaste är att han känner sig snygg, då kan jag också kräva att han ibland gör mig till viljes och drar upp brallorna när vi ska göra nåt viktigt.
Mannen kan däremot inte alls komma överrens med dom där stolpiga benen med randiga strumpor långt upp mot knät, han får klåda i hela kroppen och mår fysiskt illa av att se tilltaget. Han tycker vi som föräldrar har en skyldighet att se idiotiska klädval och rädda barnen från en säker mobbningsdöd och jag kan till viss del hålla med. Jag såg själv ut som ett ufo hela skoltiden och önskar att någon ringt modepolisen redan i mellanstadiet men å andra sidan var det inte bara kläderna som gjorde mig till den felande länken, jag hade heller inte självkänslan att stå för vad jag tyckte och tänkte.
Prinsen har bra självförtroende och brukar faktiskt få kompisarna med på tåget när det gäller hans egna små modeflugor och skulle dom invända så tar han det. Antingen ändrar han sig eller så rycker han på axlarna och tycker det kvittar och fortsätter med sin egen stil.
Min största fasa är den där "vegan-skit-på-dig-samhället-fuck-you-hela-världen"-stilen, då man klär sig som en punkare, inte tvättar sina kläder och inte sköter sin personliga hygien utan luktar gammal dansk ost med piercingar på ställen man aldrig trodde gick att perforera. Börjar han luta sig åt det hållet kommer jag nog ångra att jag klagade på strumporna...

Kommentarer
Postat av: Angelica

Ja då blir det synd om dig, precis som det är synd om mig nu för jag tycker båda mina tonåringar har anammat den stilen! Hemskt! Skulle gärna köpa alla märkeskläder i världen hellre än att se dom gå omkring som två sketna socialfall!! Bilstolen är ledig nu förresten så vi MÅSTE ses i veckan!!! Puss

2011-03-12 @ 19:02:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback