På måndag börjar Prinsens skola igen, dags för tidiga morgnar och läxor efter ett par veckors frihet. Mannen och jag har lite delade uppfattningar om just det där med skolstart igen efter semestrar och lov, eller kanske framförallt om hur länge man ska sova veckan innan det är dags.
Jag har alltid varit en kvällsmänniska som älskat sovmorgon och är trött ändå när klockan ringer, oavsett om jag gått upp åtta dan innan och somnat innan tio på kvällen, så för mig har det varit en prioritering att verkligen få sova ut ända in i det sista. Att man sen inte somnar före två på natten och är som en överkörd råtta när klockan ringer fyra timmar senare har liksom inte varit så relevant, man har ju ändå sovit gott natten innan. Hellre plåga sig en morgon då man måste än att frivilligt släpa sig ur sängen bara för att.
Mannen däremot, tycker det är viktigt att "vända rätt dygnet" och få lite fason på livet i god tid innan man ska tvingas ur sängen i ottan. Han sätter klockan och väcker barnen senast nio helst en vecka innan semestern/ lovet är slut, en sak som givetvis innefattar mig eftersom det ska ätas gemensam frukost, och som dessutom innebär att barnen går runt i dvala den veckan. För inte somnar dom tidigare bara för att dom går upp vid nio, om dom väl kommer i säng innan elva så ligger dom ju och vrider sig och ropar att dom inte kan sova eller är varma eller att det kliar eller så är dom törstiga eller...
När jag och Mannen träffades kunde han få för sig att sätta klockan på typ åtta eller nio en vanlig ledig lördag bara för att "komma upp och få nåt gjort", helt galet. Jag har aldrig förstått mig på såna människor, själv satte jag klockan på kvart över sex bara för att få nöjet att stänga av den och somna om.