Det är stort, nästan helt magiskt. Lilla Vild ska på badtunnefest! Bara brudar, mat, snacks och bad ute i tunna, hur grymt som helst. Flickorna på förskolan ska ta med badrock, baddräkt och mössa och infinna sig hos kompisen om en halvtimma, Vild har packat sen klockan tre och kan knappt vänta med skorna.
Jag gillar sånt, engagemang. Särskilt när det gäller barnen, själv orkar jag knappt köra till och från träningar oavsett om jag är gravid eller inte så för våra stackars socialt undernärda barn är det en gudagåva om nåt sånt här händer. Imorn är det Prinsens tur, en pappa har hyrt en träningshall och ska köra fotboll och innebandy med några klasskompisar, Prinsen är eld och lågor och har redan ställt fram sin bandyklubba.
Jag önskar att jag var med lagd åt det hållet faktiskt, mer engagerad, en person som drar ihop en spontan grillfest, stafett med chokladpengar som vinst eller en tipspromenad sådär bara för att det är kul att ses. Man vinner så mycket på det, dels bättre relation med barnens kompisar och deras föräldrar men också en bra sammanhållning i kompisgruppen.
Jag tycker ju att en av dom största fördelarna med att bli förälder är alla nya kontakter man får, både jag och Mannen har ju fått massor med nya vänner genom barnen. Folk som vi annars aldrig råkat på är nu inräknade i den innersta kretsen av vänner och berikar vårt liv i stort sett dagligen, inte bara med sin närvaro, ett sms eller en "gilla"-tryckning på FB utan också med tryggheten i att jag kan ringa dom om något uppstår i skolan/ på förskolan, vi kan hjälpas åt med svåra saker och vi kan stötta varandra i föräldrarollen.

Nu är det dags, Vild står i hallen och ropar, hon ska ju "faktiskt på feeeest nu mamma!! Skynda´rej!"
*Rusar...*