Väntan är oliiiidlig...

Idag har jag och Astor varit slående lika. Han har legat på fönsterbrädet hela dan, bara vänt på sig med jämna mellanrum för att undvika skavsår, och jag har legat i sängen hela dan endast iförd Snobben-nattlinne. Skönt.
Jag försöker med alla medel få lilla Fröken att förstå att hon måste vända sig så det blir mer plats för mig och mina rörelser men utan resultat, det enda som verkade ha lite effekt var att idag ligga helt stilla på sidan. Hon har nu flyttat från diagonalt läge med huvudet under bröstet och fötterna i ljumskarna till att ligga precis på tvären så jag känner fötterna under revbenen och huvudet under andra sidans revben, om möjligt en ännu värre position än innan.
Min stackars familj tycker mest jag är ett nödvändigt ont, Mannen tittar på mig och försöker visa medlidande men man kan rätt lätt se att han tycker mer synd om sig själv, och barnen håller sig ur vägen så gott det går. Det enda positiva med mitt tillstånd i deras ögon är nog att det finns mer godis hemma än vanligt.
42 dagar kvar, lång väntan, men snart ligger det nog en liten rosa här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback