Alltså det här med "Familjen annorlunda", vad är det? Helt ärligt så står den serien mig ända upp i halsen och då har jag bara tvingat mig igenom ett enda avsnitt, men det räcker eftersom man ändå bara får se samma sak i avsnitt efer avsnitt.
Det är "oj titta på vår tvätthög! Jag tvättar nog tusen maskiner om dan och ändå ligger här arton strumpor och alla är omaka, tihi!" I vilken normal barnfamilj är tvättkorgen alltid tom? Min tvätthög är också enorm trots att jag bara har två barn, självklart blir det mer med fler familjemedlemmar, är det konstigt och värt att filma?
Eller så får man följa familjen som tar med sig alla hundra barn och storhandlar på Ica, där få man beskåda en kundvagn full med mjölkpaket, en med blöjor, en med mamma Scans köttbullar och oj vilken tokrolig situation det blev när tvååringen fick ett psykbryt och låg på golvet i en hög och skrek för full hals.
Vill dom verkligen att vi ska tro att dom brukar ta med sig varenda unge till Ica, att dom inte alls gör det för att det blir bättre tv, så måste dom ju tycka att vi är totalt hjärndöda.
Sen kan man ju undra om det verkligen är så annorlunda när det är "dina, mina och våra" barn, att någon med tre barn flyttar ihop med nån som har två och så får dom två gemensamma är ju inte så himla otroligt men det gör ju knappast familjen till "annorlunda" och dessutom är det ju bara en stor barnkull varannan vecka. Det borde vara en regel för att få delta att det i alla fall är en stor hoper med gemensamma barn.
Jag tycker väl i och för sig att det är lite sekt över att skaffa så många barn, men det är ju bara min personliga åsikt. Att inte kunna ta hand om dom själv utan att äldre syskon tvingas bli extraföräldrar känns inte så rätt, att ärva kläder och saker från sina syskon är kanske inte ett stort problem men att behöva stå på tur för mammas eller pappas odelade uppmärksamhet borde vara jobbigt för vilket barn som helst.
För hundra år sen var det ju mer vanligt att man fick många barn och det är ju inget större fel på den generationen men då fanns inte preventivmedel så det var kanske inte så efterlängtat det där sjunde barnet, och då var samhället mer tillåtande för stora barnkullar också. Man föddes typ med grepen i hand och var ett välkommet tillskott i arbetslaget, idag måste man gå i skolan, lära sig sociala samspel, har rätt kläder, rätt saker och delta i fritidsaktiviteter och det krävs också att två föräldrar jobbar för att få ekonomin att gå ihop. Om man nu inte är arbetsskygg och tycker att barnbidraget räcker och skaffar fler barn som en inkomst. Men om man vill nåt mer för sina barn är ärvda kläder, Eldorados konserver och trasiga leksaker så måste man nog ha ett jobb för det är ju inte några miljoner man får i barnbidrag direkt.
Jag tycker det räcker med tre barn, jag säger som min vän Lina att "det finns inte plats i hjärtat för fler." Jag vill vara med dom jag har, älska dom och ge dom min tid och inte känna ångest över att någon får stå tillbaka, kunna vara med på fritidsaktiviteter och växa med dom utan att behöva stå och rulla vagn, amma eller springa efter en tvååring.
Men det är ju bara jag och helt ärligt så är det ju tur att alla är olika, annars hade nog världen varit rätt trist.