ÄNTLIGEN har skolan börjat! Nu är det min tur att få lite semester, efter det här sommarlovet skulle jag behöva minst två vekor på ett lyxigt spa för att återhämta mig, men det får väl duga att i alla fall få sitta på toaletten i fred. Lilla och jag ska bara njuta av tystnaden, lugnet och av att slippa göra lunch till femtioelva ungar som går över matbordet som en tornado.
Båda barnen har ju sett fram emot att skolan ska börja sen ett par veckor tillbaka, Prinsen längade efter kompisarna och lite mer vardag (även om han aldrig skulle erkänna det) och lilla Vild kunde knappt bärga sig tills hon officiellt blev en skoltjej. Ryggsäcken var inköpt och packad och håret var klippt. Kläderna utvalda och frisyren lagom cool/ lagom söt, naglarna i rött och lila.
På skolgården höll hon min hand hårt, överallt myllrade det av barn i olika storlekar, föräldrar och personal, byggnaderna reste sig som skyskrapor och jag såg på min lilla flicka hur det svajade i huvudet. "Är du rädd?" frågade jag henne och hon väste fram ett "aaa" med ögon som tallrikar samtidigt som hon tog tag i min arm med sin lediga hand, som om hon velat krypa innanför mitt skinn. Liten och stor på samma gång.
Som tur var fick vi syn på hennes lilla entourage, tjejgänget från förskolan, som gått på fritids hela förra veckan och blivit lite varma i kläderna. Vilda ställde sig nära nära, och en liten stund höll hon handen i smyg med Elsa, kroppen tankades med lite trygghet och hon följde med sin nya klass in och satte sig för samlingen. Efter en stund kunde jag och Mannen åka hem och låte henne upptäcka skolans värld på egen hand, ett par timmar vi skulle få höra allt om under eftermiddagen.
Idag var det som ingenting att gå in när klockan ringde, hon hade ju nästan aldrig gjort annat än att gå där på skolgården, sådär vant och coolt som man bara kan när man är snart sex år och har börjat nollan.