Rullstol för katter?

Börjar fundera på om Astor har blivit 1; senil eller 2; praktiskt förlamad i tassarna.
Han brukar kravla sig upp på förnsterblecket framåt niotiden på kvällen, då vill han komma in och äta och sen lägger han sig på favvoplatsen i fåtöljen. Där sover han sen tills nattlivet kallar nånstans mellan ett och fem på natten, då kommer han intassandes till mig och jamar uppfordrande, om jag inte kommer med en gång går han raka vägen in till barnen och jamar högljutt. Sen har rutinen varit att jag går genom köket och han genom vardagsrummet och så möts vi vid balkongdörren, jag släpper ut honom och kan sen gå tillbaka och sova.
Den senaste veckan har jag vaknat av att Astor jamar, gärna högt och många gånger på raken, jag har trott allt varit som vanligt och har vinglat upp mot dörren för att få tyst på eländet. Eftersom jag är i stort sett som Mr. Magoo utan glasögon, och särskilt i mörker, har jag bara sen bara stått där och väntat. Astor är ju en katt med kraftig benstomme så när han slinker förbi benen och ut genom dörren så märks det ändå, men katten har uteblivit. Jag har ropat och lockat men utan resultat, istället har jag fått gå och leta efter en halvmeterstor boll nånstans i lägenheten, en sak man mer än gärna ägnar sig åt på småtimmarna.
När jag väl hittar honom ligger han som om inget hänt och sover räv, "vaddå? Skulle jaaag ha...?!" menar han med trötta ögon och så får jag helt enkelt bära ut honom. Det är ju givetvis exakt det han vill och sen står han nöjt på andra sidan dörren och nosar i nattluften, själv är jag klarvaken och kissenödig och att somna om är bara att glömma.
Inatt ska jag ta fram vattensprutan, då blir det nog fart på dom små pälsiga låren.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback