Vaknätter

Lilla Vild har gått och skaffat sig en rejäl rökhosta det sista, hon låter som om lungorna ska komma upp vilken sekund som helst och hostar mest hela nätterna. Natten till idag kände jag hur dom allra sista krafterna rann ur mig, flera nätters springande mellan sängarna tog till sist ut sin rätt och jag kände pärleporten öppna sig.
Med grusiga ögon hällde jag återigen upp en skvätt meningslös receptfri hostmedicin till Vild utan någon som helst förhoppning om att den skulle hjälpa mer än en festis, kissade och hoppades sen på i alla fall nån timmas sömn innan nästa hostattack.
En kvart senare, när jag precis slumrat in, hördes ett ilsket jamande. Tack och lov för Astor, utan honom skulle jag antagligen sova bort mitt liv. Eller inte.
Det allra värsta med sjuka barn nattetid är dom gångerna man bara måste till vårdcentralen dagen efter, för det finns väl inget mer irriterande än att behöva sätta klockan dom gångerna man varit vaken timvis under natten? När Vild väl somnat till framåt femtiden i morse var hon som en klubbad oxe och hade hon fått så hade hon nog sovit ett par välbehövliga timmar, en sak som jag gärna också gjort, men istället fick vi gå upp vid nio för att hinna till den öppna mottagningen.
Som vanligt hade stadens alla pensionärer samlats för sin dagliga utredning av krämpor och vi fick vänta i en dryg timma innan vi kom in till doktorn, Vild tröttnade redan efter tio minuter och ålade runt på govlet som en döende fisk. När vi äntligen kom därifrån var klockan halv tolv och vi var utsvultna, kaffe och macka åkte ner i magen och sen var som nya båda två och vi passade på att ta en tur ute på Överby.
Ny hostmedicin skulle hämtas och ett par termobyxor köptes också in innan vi tog en mysig tjejfika, Vild åt en megastor negerboll och for sen runt som om hon var frisk som en nötkärna. Hade nån sett oss därute hade jag åkt dit för vab-fusk.
Nu ligger dom båda i sängen och jag ska släpa mig dit jag med, det är väl bäst att förbereda en dos hostmedicin för natten men jag hoppas verkligen jag får sova lite.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback