En dag i motsättningarnas land

Idag har vi varit på Ikea, vi åkte ner redan vid ett men kom inte hem förrän alldeles nyss. Mitt huvud värker, magen är hård som en boll och barnen är speedade till tusen. Dessutom är Ikea Handla-kortet så flitigt använt att det antagligen kommer smälta ner plasten i plånboken.
Egentligen var det inget särskilt vi behövde, det var mest roligt att komma iväg och kanske göra några fynd till hemmet, dom klassiska värmeljusen behövs ju alltid till exempel. Det jag glömde i mitt lyckorus över att få handla onödig skit till vår trista lägenhet var att Mannen var med, han är ju inte direkt känd för att vara en förändringarnas man och säger nej innan han ens tänkt över saken.
Idag ville jag köpa nya kuddfodral.
Mannen tyckte det var onödigt nu när en bebis ska kräkas ner allt. Alltså får vi plasta in hela hemmet och bo i en bunker, det är väl så alla småbarnsföräldrar har det hemma?
Jag ville köpa en ny tavla, vi har inga alls i sovrummet vilket får rummet att kännas som ett sanatorium.
Mannen tyckte det var onödigt eftersom vi snart ska flytta. Alltså får vi fortsätta sova i sanatoriet eftersom det ju är vansinne att ha det lite mysigt och hemtrevligt under tiden vi bor kvar. Särskilt med tanke på att vi inte ens hittat nåt hus än utan antagligen kommer bo kvar i åtminstone ett år till.
Jag ville köpa en ny lampa till vardagsrummet, den vi har nu är töntig och ful.
Mannen tyckte det var onödigt att ta stora beslut på gravidmage.
Jag ville ha två stora fina ljusstakar till hallen.
Mannen tyckte det var onödigt eftersom brandvarnaren sitter i hallen.
Ungefär så här fortsatte hela vandringen och jag kände hur jag höll på att explodera, varför måste vi alltid bo så jävla praktiskt? Jag vill inte ha det praktiskt, jag vill ha det F-I-N-T!!!
När vi handlat klart och gick upp till restaurangen hittade vi några sköna tofflor som jag och barnen ville ha, storsint erbjöd jag mig att stå i kön en gång till och betala dom medan Mannen och barnen väntade i bilen.
Tyvärr var jag tvungen att gå igenom butiken för att komma till kassan och... oj då! RÅKADE jag få med mig kuddfodralen...?
Otur.

Klassisk köttbulletallrik och efterrätt...



...som någon uppskattade.

Kommentarer
Postat av: Sara Nyberg

Känner igen detta resonemang. Kan vara släkt drag.

2010-10-13 @ 09:56:06
Postat av: Eva Sjöberg

Uj, vad jag känner igen det där. Kruxet är att det är jag som är den praktiska... Fast egentligen vill jag ha FINT hemma, men vem ska damma...?? Hmm... Latmasken skriker lite för högt där och prydnadssakerna får, än en gång, pryda butikshyllan istället för mitt hem. Det är de gångerna man önskar att man hade råd med hemhjälp...



Eva

2010-10-13 @ 11:08:15
Postat av: Kattis

Haha - vad jag känner igen det:). Bättre att lämna "gubarna" hemma s. Kram och grattis på din dag Jenny<3

2010-10-13 @ 18:05:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback