Inatt hände nåt spännande. Och läskigt. Fasktiskt mer läskigt än spännande.
Faktum är att ju mer jag tänker på det, desto mer läskigt blir det.
Jag vaknade av att katten ville ut, vinglade upp och passade även på att ta svängen om toa. När jag stod där i hallen så hörde jag nån i trappan, eller "hörde nån" är väl synd att säga, det var mer ett klickande från ytterdörren jag hörde och nyfiken som jag är så kollade jag genom kikhålet.
Där ute var det alldeles svart men jag såg en gestalt röra sig så jag tog för givet att det var tidningsbudet och var precis på väg in på toa när jag slängde ett öga på klockan. Tio i fyra, då kunde det inte vara tidningsbudet, jag kollade ut igen med bultande hjärta.
Personen smög fortfarande omkring i mörkret, det var svårt att urskilja något mer än konturen och utan glasögon kände jag mig totalt handikappad, men jag såg tydligt att människan tassade runt vår ytterdörr och verkade kolla in något. Med bara några decimeter mellan mig och främligen höll jag nästan på att dö och sprang in efter glasögonen, när jag kom tillbaka stod personen vid trappen och såg ut att vara på väg ut men några ljud hördes inte.
Jag sprang in och väckte Mannen som var på fötterna på en nanosekund, han öppnade dörren och kollade ut i trappan som nu var alldeles tom. Vår gamla skraltiga trappuppgångsdörr som absolut inte går att smyga igen hade öppnats och stängts helt ljudlöst och personen var borta.
Mannen klädde på sig och sprang ut på vägen, genom fönstret såg jag en bil köra iväg och det var också det enda Mannen sett på sin tjuvjakt.
Efter en stund gick vi och lade oss igen men att somna var verkligen omöjligt, jag lyssnade efter ljud och funderade på vad personen gjort vid vår dörr. Mannen sa att det nog var ett gäng inbrottstjuvar som rekade och att dom antagligen kollade in dörren, tack och lov har vi säkerhetsdörrar som tydligen är helt omöjliga att ta sig igenom men bara tanken på att nån stått där på andra sidan och kollat in min dörr gjorde mig alldeles kall.
När jag nojat en stund till fick jag för mig att det var någon som var ute efter oss på grund av Mannens yrkesval, någon som kollade in namnet på vårt tidningsställ och som ville oss illa.
Till slut somnade jag i alla fall, klocklan var över sex på morgonen och jag hörde hur grannarna gick i dörren, deras ljud och närvararo gjorde att det kändes lite tryggare.
Under dagen släppte den där skräckiga känslan och för en stund kändes det nästan som om jag drömt alltihop men nu när kvällen kommit och det blivit mörkt så gnager det igen. Känner jag mig själv rätt kommer jag sitta vid dörren hela natten och dom där skräckisarna jag lånat av en tjej på jobbet ska vi absolut inte se.