"Jag gillar att ha många bollar i luften och har lätt för att ta folk"

Min kära man filar på ett personligt brev, han ska ju söka anställning och förhoppningsvis dra in storkovan snart och ett arbete inom pendlingsavstånd står på spel. Eftersom han råkar ha ett ess på svenska till sin fru så är jag i högsta grad inblandad, på gott och ont kan man säga, då jag gärna svänger mig med fina ord och gammaldags uttryck. Rättstavningsprogrammet måste hela tiden grönmarkera och meddela mig att "termen 'emmellertid' kan kännas föråldrad." eller att "ord som 'huruvida' kan verka pretentiöst". Martin tycker inte alls som jag utan vill ha brevet på sitt eget vis, konstigt, och där kan det ibland uppstå konflikt.
Idag var jag dock tvungen att hejda honom, han föll handlöst i fällan med "många bollar i luften" och "stresstålig" och det hade kunnat sluta med en katastrof om inte jag fått honom på andra tankar.

I övrigt finns inget spännande att rapportera, förutom att vi allihop nästan strök med vid middagen. Den färdiglagade och frysta pyttipannan från Ica smakade så kraftigt av mögel att vi fick maten i vrångstrupen, varken jag eller barnen fick ner en bit så vi fick hålla tillgodo med stekt ägg och knäckemacka. Martin erkände efter en rejäl portion att han faktiskt fick tvinga i sig och då är det illa mina vänner, han skulle kunna äta stekt hästskit om han var hungrig. Imorn ska jag faktiskt ringa till kundtjänst och gnälla lite, jag vet att det är kärringaktigt men det här var en fruktansväd upplevelse och jag tycker minsann vi borde bli kompenserade. En vecka på Mallis borde täcka in sveda och värk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback