Sen drygt ett år tillbaka går Prinsen på Nif, en pojkgrupp bestående av ca trettio sjuåringar gör allehanda farligheter på plintar, trampoliner och bockar en kväll i veckan.
Förra året hade dom en kille i 35-årsåldern som tränare, man kan tycka att det borde varit det opitmala och att han kunde få dom små änglarna att göra som han sa men tyvärr inte. Han hade svåra problem med att ryta i och kanske kände ha sig dum inför dom föräldrar som satt på bänkarna och kollade på, vilket jag har full förståelse för, men jag kan ändå tycka att om man som mamma eller pappa inte klarar av att fostra sina ohängda pojkar så kanske man ska va tacksam om dom får en tillsägelse åtminstone EN dag i veckan?
Gruppen liknade mest en samling getter i storm och rusade runt hallen i full fart utan att ta minsta notis om den stackars tränaren och det var inte mycket som blev rätt av varken kullerbyttor eller ljushopp.
Det här året har dom istället två tonåriga tjejer som tränare, första gången jag såg dom bad jag en stilla bön och hoppades att dom skulle klara sig levande ur hallen. Det var ju glasklart att om gruppen kört slut på en nästan medelålders kille så skulle inte tjejerna överleva tre veckor.
Förra veckan var jag med och kollade på, stum av förvåning satt jag på den lilla bänken och glodde.
Ett tjugotal sjuåringar stod i spikraka led och gjorde kullerbyttor i två parallella led, alla hade en liten bit toapapper under hakan för att få fin böjning på nacken och alla sträckte upp sig exakt samtidigt efteråt. Alla var tysta och tränarna gjorde bara tecken inför varje kullerbytta. Det liknade ett fångläger och jag var så imponerad att jag knappt kunde andas.
Vid ett tillfälle försökte min pajas till son tramsa bort en volt och fick sig en avhyvling så håret stod rakt ut i bak av en av tjejerna, skamset gick han tillbaka till sin plats och resten av tiden gjorde han som han blivit tillsagd. Helt enastående.
Det här året kan jag sitta på läktaren och njuta av uppvisningen, inget ont i magen och polisen på kortnummer, jag är säker på att pojkarna inte vågar göra annat än rätt.