I vår gigantiska lägenhet har vi två datorer, en laptop av senaste snitt som såklart är Mannens och en gammal harv från artonhundra kallt som givetvis är klassad som "min". Den var "vår" innan laptopen kom in i bilden, då blev den Mannens och den andra gamla blev "min". Konstigt.
För att kunna koppla upp oss använder vi internet från Bredbandsbolaget och har en trådlös koppling till laptopen, detta brukar fungera någorlunda okej men allt som oftast blir man nerkopplad utan förvarning eller anledning. Då får man stänga ner allt och invänta en gul ruta med texten "trådlös nätverksanslutning nu ansluten. Signalstyrka; mycket stark" och sen kan man börja om med vad man nu gjorde.
En sån sak innebär att om man till exempel gjort världens blogginlägg och inte hunnit posta det så försvinner det, vips bara så är det borta och man får hitta på alla konstigheter igen. I mitt fall så är det inte så livsviktiga saker som försvinner och jag kan oftast hitta på nåt nytt att skriva, men i Mannens fall blir det mer allvar.
Han skriver stora skolarbeten i nåt slags program från skolan och om han inte sparar med jämna mellanrum så är ju allt ogjort på en sekund när internetuppkopplingen får för sig att bryta ihop.
En sån sak kan få vem som helst att tappa fattningen och gå lös på köksinredningen men inte Mannen inte, nej han blir mer förbannad än så. Först blir han skitarg över att internet inte fungerar och vräker ur sig diverse könsord över Bredbandsbolaget och dess medarbetare, sen går han över i fas två vilket innebär att han inser hur puckad han själv är som inte sparar efter vartannat ord.
Då blir han först vit i ansiktet och sen gnuggar han sina tinningar så frenetiskt att han blir eldröd i hela ansiktet under tiden som han ifrågasätter sin egen existens.
I fas tre blir han helt uppgiven och tar rationella beslut i stil med "jag ska fan sluta plugga!" eller "nä nu jävlar tar jag livet av mig och sen slår jag sönder den här jävla datorn!!"
Efter såna här utspel är hela familjen helt slut, jag är genomsvettig efter ivriga försök till lösningar och bra tips som oftast tas emot med fånstirrande blick och barnen orkar knappt andas efter alla danskonster och roliga historier som bara måste berättas precis där och då. Allt för att göra pappa glad igen.
Ibland är det förstås något som verkligen gått snett med hela uppkopplingen och/ eller programmet som används men ibland finns alternativet att Mannen gått upp i varv över något som KUNDE gått snett och då blir så blind inför detaljer att han missar skitenkla grejer. Lite som i "Yrrol", när Susanne Reuter säger "men... ska vi inte pröva att trycka på play ändå?"
Om jag då inflikar svaret på gåtan och därmed löser problemen ska ni inte tro att jag blir hyllad som den drottning jag är, nej nej, då får man återigen den där fånstirrande blicken och ett "jaha?"
Det är helt okej, jag vet att jag blir hyllad sen, när allt lagt sig och Mannen sansat sig.