Herregud, idag höll Vilda på att bli av med foten! En tragedi jag avstyrde med hjälp av en storartad insats från Lorena och Jonas, goda grannar och ännu bättre vänner.
Vilda hade fastnat i cykeltrampan med skosnöret från dom sprallans nya skorna och kom inte loss, först efter en svår manöver av Jonas lyckades vi få loss foten som vid det här laget faktiskt skimrade i lilasvart, inte bra. Hur lång tid tar det innan man måste amputera? Så jag vet till nästa gång menar jag.
Nu har jag förstås fått en lektion i hur man ska knyta dom på bästa sätt men hur smart är det att köpa knytskor till nån som inte kan knyta själv? Ett jävla spring.