Imorse bjöd jag Vilda på en storslagen frukost; resterna av filmgodiset från igår samt en skvätt Pepsi. Hon blev rätt omgående hög på socker och skuttade runt i lägenheten på ett strålande humör, så strålande att jag fick ont i öronen. Hon trallade och pratade utan uppehåll i minst en halvtimma och jag kände mig helt svettig när jag försökte plocka ögonbrynen med hennes lilla ansikte brevid mitt och en strid ström av frågor. "Mamma, gör det inte ont? Det ser ut som du nyps mamma. Varför gör du så? Jag vill också göra så mamma. Mamma, jag gjorde så en gång när jag var vuxen. Gör det inte ont mamma?"
Plötsligt fick jag en lysande idé, ville hon inte pröva mitt nya sommarfräscha rosa läppglans? Självklart ville hon det, hon plutade med munnen och jag lade på ett tjockt lager med glittrigt glans. Sen berättade jag för henne att alla snygga tjejer som hade läppglans inte fick prata, då skulle ju glittret försvinna och det ville vi ju inte.
Resten av morgonen gick Vilda runt med trutande mun, helt tyst, och speglade sig.
Sen fick jag förstås äta upp min smarta idé på dagis för nån puss kunde hon ju inte bjuda på. Hon hade ju läppglans.