Lilla lilla Vilda har sån astma, usch vad det är jobbigt. Hela dan har hon hostat och hostat, så fort hon har ansträngt sig det minsta har hon blivit helt slut och fått stanna upp och hosta, jag har inhalerat henne många gånger men inget biter på världens mest envisa hosta.
Hon får inte klassiska astmaafall där luftrören drar ihop sig och man inte kan andas utan hon har nåt som kallas infektionsastma som visar sig genom att hon får ihållande torrhosta mestadels nattetid, och jag skämtar inte när jag säger ihållande. Hon hostar ut all luft och man hör hur det väser i bröstet på henne, sen när hon ska dra efter andan igen så kan hon inte få tillbaka tillräckligt med luft utan det blir mindre och mindre för varje host. Till slut blir det bara en enda sörja av hackig hosta och paniska inandningar som kan hålla i sig i två-tre timmar. Inte skoj. När hon själv märker att det inte slutar blir hon ju dessutom lessen och rädd och gråter hejdlöst och skriker med pressad röst att hon inte kan andas vilket får Prinsen att vakna och bli minst lika rädd för han vill inte att hon ska dö.
Det enda som hjälper är att man får ligga hos henne så hon kan luta sig mot kroppen och sittsova mellan attackerna, ibland får man ta ut henne lite på balkongen så kall luft kan vidga luftrören, och så håller vi på.
Nästa vecka ska det göras ett s.k "pricktest" på henne för att se om hon är allergisk mot något, till exempel katt eller kvalster, det gjordes redan när hon var ett och ett halvt men då visades inget så vi hoppas bli frikända nu med.
För tillfället är läget lugnt därinne så jag passar på att sova några timmar tills det är dags igen.