Jenny, 84 år
Vem ska berätta att jag inte gillar kokt blomkål? Hur ska dom kunna veta att höger sida är min sovsida? Tänk om dom tvingar mig att lyssna på musik jag avskyr och - Gud förbjude - om dom ska ha upp mig på morgonen! Jag vill sova länge, ha snälla människor omkring mig, jag vill äta godis alla dagar och klappa dom unga manliga vikarierna i rumpan.
Tänk om ingen finns där för att klia mig på ryggen, den kanske är full med vårtor och motbjudande. Eller om dom glömmer mina glasögon, jag är ju helt blind utan.
Jag måste nog upprätta ett kontrakt med barnen, Martin kan man ju inte lita på eftersom han har fullt upp med Tiffany - 23 - och sin nya familj, men kanske kan Prinsen och Vilda komma förbi ibland och ta mig med på en biltur. Då kan jag sitta och hitta på helt orimliga historier om vad som utspelats i min ungdoms glada dagar och låtsas känna alla som går förbi. "Hej hej ja, jo du vetatte... han har jag hånglat med. Jorå, snygge karl för femtio år sen."
"Och där går hon! Jaa hahaha! Hon och jag snodde en bil vettu och jävlar vaden gick! Jorå, rätt genom huset där vettu. Ådär bodde ju kungen! Oj oj oj, det var tider det..."
Men jag e ju inte värre än att jag och Tiffany kommer o hälsar på iallafall.. :-) Och vi kommer tala om för personalen att det bästa du vet är kokt blomkål, och att du känner dig inte hel om du inte får lite varje dag. eller att dom kanske kan överaska dig med lite kokt fisk.. Du kan lite på mig :-)
Jag känner igen mej till punkt pricka!! Men du vet ju att du MÅSTE upp för att du ska ha din morgonmedicin... Sen när Prinsen och Vilda ska lämna dej där på hemmet efter er mycket trevliga biltur så får du ett sånt där trevligt demensutbrott! Dvs att du bor minsann inte där och du personalen är hin håles avkommor och för att inte tala om barnen som bara vill släppa av dej på första bästa dårhus... Sen 5 min efter att Prinsen och Vilda har åkt där ifrån så är allt frid och fröjd igen. Då sitter du i allrummet och mumsar Polly. Fast du undrar ju förstås varför barnen aldrig är på besök... ;)
Snygg blogg!
Så bra skrivet, väldigt tänkvärt. Alla små detaljer är ju det som gör att man trivs och mår bra!
Ont krut förgås inte så lätt; jag kommer att ta hand om dig. Eller om du tar hand om mig. Vi kan sitta och klappra med löständerna ihop och klappa de unga skötarna i rumpan.
