Oj oj oj, Slottsskogen är stooooor! Varför har ingen sagt det? Dessutom pågår en jävla töntig musikfestival där just nu vilket medför att man inte kan gå vart som helst utan man måste följa vissa avspärrningar och alternativa vägar.
Jag och barnen anlände i god tid för att se först sälmatning sen pelikanmatning och sist pingvinmatningen, hittade en billig parkering jättenära parken och i bra fart satte vi av. Vi följde skyltarna och snubblade fram mellan alla trailers, lyfte vagnen över massa utrustning och klev runt i lerigt gräs eftersom man gjort avspärrningarna så smala att man inte kan mötas med vagn.
Efter en stund insåg jag att vi, trots att vi faktiskt borde haft tillräckligt med tid, inte skulle hinna till sälarnas matning, vägen såg inte ut som den brukar och...en bilväg mitt i alltihop? Detta måste ju vara fel? Vi kom upp på ett stort fält där man spelade frisbeegolf och hittade en vänlig själ som upplyste oss om att vi kunde gena över fältet, gå nerför backen, ta vänster uppför en annan backe och vips skulle vi vara framme. Lätt som en plätt.



Uppför uppför uppför. Barnen traskade på och frågade saker hela tiden, jag var nästan död och kunde inte svara utan ljudade bara mellan flåsen.

Fältet bestod till 95% av högt gräs och att ta sig över det med en vagn lastad med 1st Vilda (som gick alldeles för sakta på egen hand) och 1st välpackad fikaväska var ett uppdrag för gladiatorer och när vi väl fick asfalt under hjulen höll jag på att svimma av syrebrist. Genomsvettig och högröd i ansiktet krälade jag efter barnen som sprang fram till pingvinernas bassäng för att hinna se den sista lilla fisken segla genom luften, besvikelsen var stor och jag fick dyrt och heligt lova att aldrig mer gå fel.



När vi satte oss ner för att vila och dricka lite saft började åskan mullra in och jag smidde planer på ett massmord på dom jävlarna som ställt en stor trailer med utrustning framför skylten som pekade mot fågelhuset, eftersom vi missade den fick vi gå den jättelånga omvägen på säkert två eller tre kilometer över fältet itsället för att komma rakt på sälarna och fåglarna. Skulle det nu börja åska och regna när vi bara hade sommarkläder på oss skulle jag giftmörda både festivalarrangörerna och meteorologerna på yr.no som lovat sol hela dan.
Som tur var drog ovädret över och inget regn föll på oss, vi hälsade på i Barnens zoo och lekte en stund på lekplatsen innan vi åkte hem igen.



Vilda var lite rädd för getterna som lufsade runt och störk sig runt folk för att bli klappade men vågade sig fram med storebrors vakande öga.



Stora svarta grisar fanns det också, dom var inte så mjuka som getterna men väldigt söta.



Lite som mig och Martin.