Mötet idag gick väldigt bra, jag var lugn som en filbunke hela tiden och kände att jag fick sagt allt jag ville och på ett mycket klokt sätt. Sjuksköterskan var uppretad redan från början och så fort jag berättat kort om grunden till varför mötet ägt rum höll hon en monolog på tio minuter om allt som minsann inte fungerade. Jag lyssnade mycket noga och var (tro det eller ej) helt tyst och ifrågasatte ingenting förrän hon var klar då jag förklarade att jag faktiskt har tio års erfarenhet av äldrevård och att det jag säger borde tas på allvar. När jag till exempel ber om lugnande medicin så gör jag det av en anledning, inte för att jag själv ska få en lugnare kväll som hon tycks tro. Jag berättade om en gång nyligen när jag inte ens fick prata till punkt då jag bad om en extra lugnande utan min kära vän bara gick därifrån och som ett utmärkt bevis på det avbröt hon mig flera gånger under dom få sekunder jag pratade.
Jag gav också lysande exempel på hur man väljer att lägga upp något man vill prata om eller kritisera och sa till henne att hon måste tänka över allt hon vill säga en gång extra för när hon i stridens hetta vräker ur sig saker så sårar hon människor. Det är inte meningen att hon ska tassa runt på tå för varken mig eller nån men hon måste bli bättre på att tänka innan hon talar.
Sen diskuterade vi också det faktum att tre stycken ur personalgruppen kommit till henne med klagomål på mig, jag tror mig veta med stor säkerhet vilka dessa tre är men kan såklart inte vara säker, och att jag nu ser på alla med andra ögon. Känner mig lurad och förd bakom ljuset av dom jag spenderar mest tid med och tycker mycket om. Jag kan också undra vad dom egentligen tror om sig själva? Vad tar dom sig för rätt att gå bakom ryggen på mig och snacka en jävla massa skit om saker jag gör/ inte gör när jag får skämmas för anhöriga som hälsar på och deras mamma har bajs på händerna, är orakad och inte har blivit kammad när dessa människor har jobbat? Är dom så mycket bättre än mig att dom kan klaga på mitt yrkesutövande och stå utan skuld? Knappast.
Om det är så dom vill ha det kan jag nämligen också peka finger, jag kan namge vilka som inte rakar våra tanter, borstar deras tänder, tvättar deras händer, torkar deras munnar när dom ätit, byter deras kläder eller ens tar dom på toaletten så dom kissar på sig istället. Jag kan också gå och skvallra. Jag har alltid varit av åsikten att vi undersköterskor ska hålla varandra om ryggen och ställa upp för varandra men tydligen har jag försvarat människor som sviker mig utan att blinka. Lågt. Jävligt lågt.