Så fort Martin lämnat stadens gränser för sin tvåveckors i Stockholm började jag, fram med soppåsar och pappkassar. "Det stora klädkammar-röjet" har varit påtänkt ett tag eftersom det liksom inte går att komma en meter in utan att bryta benen på all skit som ligger slängd precis innanför dörren men då jag har en riktig hamster till man har jag bidat min tid.
Jag har idag spenderat ca fyra timmar i vår klädkammare som mäter kanske 1,5X4 meter och samlat ihop femton röda påsar med skräp samt två pappkassar med prylar som ska till Returen, jag har varit helt obarmhärtig i mitt slängande och har inte ens sparat Prinsens teckningslager. Han tog en sväng förbi nån gång under eftermiddagen och grävde lite i en av påsarna, till sin förskräckelse hittade han en gammal påskgubbe han gjort. Den var jättefin och har prytt sin plats i både i köksfönstret och på skrivbordet härinne i flera år men nu kände jag att det var dags, man kan liksom inte spara på allt som barnen gör och det stod inte ens ett årtal i den. Prinsen blev helt knäckt och kastade sig storgråtande på sängen "buhuu den har jag ju gjort till dej! Buuhuu!" lipade han och jag försökte förklara att jag ville ha plats för alla fina julsaker han kommer ta hem om en månad.
"Men jag har ju verkligen kämpat med den! Hulk snyft!" Ågren slet ut mitt hjärta och hoppade på det.
Det tog tio minuter att få honom på bättre tankar och jag fick dyrt och heligt lova att aldrig mer slänga nåt som han har gjort, påskgubben fick en ny plats och lite extra beröm för sina fina fjädrar.
Problemet med morgondagen återstår då jag ska slänga alla påsar, han kommer bergis hitta alla rullar med teckningar och bli toklessen men vad ska jag göra? Vi kan inte spara på allt, jag har ju ändå dom finaste teckningarna kvar och en massa fina små jultomtar med skägg i hela ansiktet.