Ibland känner jag att jag skulle vilja döpa om mina barn, ni vet när man hört några såna där toppnamn så kan dom egna kännas lite blasé. Jag älskar ju förstås namnet Jack, det är lagom ovanligt utan att vara svårt och alla som hör det tycker att det är coolt, och i ärlighetens namn är det inget fel på Emilia heller. Det bara fanns där i huvudet en dag under graviditeten och sen den dagen var jag hundra procent säker på att det simmade en liten Emilia därinne, jag packade nästan bara rosa i BB-väskan och satte upp en namnskylt till hennes handduk redan innan hon var född.
Men ni vet, ibland hör man syskonpar med namn som avslöjar att här har mamma och pappa verkligen tänkt till, som en gammal klasskompis till mig; han har en pojke (barn 1) och en liten flicka (barn 2) som heter Memphis och Mirabell. Hur snyggt som helst! Eller Sixten och Selma, det är ju bara för bra. På senare tid har jag också börjat gilla Flora, Blanka och Abbe men kan inte riktigt komma på matchande syskonnamn, det måste ju stämma liksom.
Jag har inte lagt fram det här för barnen än men min stora Prins ska ju börja skolan snart så då vore det väl ett bra brejk? Och lilla Sjövild har ju skolats över till dom stora på dagis så alla har nog inte hunnit lära sig hennes namn än.