En dag satt en stor lapp på en dörr i tvättstugan, någon var förbannad över några saknade lakan och hade i vredesmod plitat ner några väl valda ord som avslutades med "...och den blåa Ikea-påsen du snodde ett par veckor innan kan du också lämna tillbaka!" Jag fick ont i magen, den blåa Ikea-påsen har jag råkat sno.
Det var självklart en olycka, vi har en likadan och jag trodde det var våran men det märkte jag inte förrän jag kommit upp med all tvätt och då orkade jag inte gå tillbaka. Jag hade ju tänkt lämna igen den nästa gång vi tvättade men så helt plötsligt hade den hamnat i garderoben och tiden gick och ja, ni fattar. Den ligger fortfarande därinne och framkallar ångest, men nu är det ju ingen idé att göra nåt åt det, jag kan ju inte skriva en förlåtelselapp och erkänna alltihop efter typ fyra månader.
Jag får helt enkelt leva med att jag är en hemsk människa som snor andras grejer.