Dag 1; Vi lämnar Trollhättan efter ett antal nödstopp för inköp av proviant, barnen sitter inklämda i baksätet och visar tydliga tendenser till hysteri redan efter tio minuter i samma bil och jag och Syster börjar fundera på ett extra stopp på Systemet 
Vi har knappt hunnit två mil när första raseriutbrottet kommer, Prinsen och kusin Måns lever rövare i bilen så jag är på väg ner i diket och det krävs både hot om våld och uteblivna pengar innan dom sansar sig något och resan mot Kungshamn kan fortgå. Redan här kan man tycka att vi borde omprövat vårt beslut men som dom obotliga optimister vi är tänker vi att dom säkert lugnar sig så fort vi kommer ur bilen.
Eller kanske inte.
Så fort vi släpper ut dom i campingens bortersta hörn inser våra grannar att dom gjort ett misstag som inte checkat ut, det bråkas och slåss, skriks och gapas och innan vi vet ordet av har alla husvagnsförtält stängts och folk står och glor genom plastfönstren. Tältuppsättningen blir en total massaker av sönderböjda tältpinnar och intrasslade linor men till slut, efter flera timmar, står det på plats. Lite skevt men ändå väldigt lyckat och stabilt.
Det är väl egentligen först när vi ska lägga oss som jag böjar fundera på varför i hela världen dom dyra luftmadrasserna är så... skrynkliga på nåt vis. Det ganska enkla svaret är att det inte finns nån luft kvar.

Dag 2; Att sova direkt på marken är inte så skönt som man kan tro, särskilt inte för en fläskig kropp som min, den behöver lite mjukt, men vi har i alla fall överlevt. Solen skiner och vi går ner till stranden där vi steker hela dagen, campingen har en egen liten vik där man satt ut nät så inga maneter eller andra äckliga saker kommer igenom och det finns gott om aktiviteter. Jag bränner mig såklart ordentligt och Prinsen och Måns är fortfarande på stridshumör men vi har en härlig dag.
När kvällen kommer gör jag ett tappert försök att laga luftmadrasserna, jag drar åt alla ventlier och pumpar upp dom extra hårt men det tar i alla fall inte mer än tjugo minuter innan jag har massor med madrass på sidorna men inget under mig och jag fejsar ännu en natt på gräset.

Dag 3; Vädret verkar uselt och vi planerar att fiska lite krabbor och sen åka hemåt men efter frukosten spricker det upp och strax gassar solen på så vi ligger kvar vid den lilla viken hela förmiddagen. Resan hem går i samma fotspår som resan ut, barnen kan inte ens nudda varandra utan att grina och jag tror både jag och Syster är lättade när våra vägar skiljs.
Kanske campar vi igen när barnen är större, kanske tar vi med mer starksprit. Vem vet?