Igår kämpade jag i sann kommunistanda, jag stod upp för mina åsnekollegor och tog strid för en sak vi stod för. Vi skulle minsann visa dom, oss kör man bara inte över! För mitt inre såg jag demonstrationståg utanför kommunhuset, media och tusentals arga röster som skallade...ja, jag kan inte riktigt komma på vad vi skulle skalla men nåt bra och på rim skulle det va.
Jag skulle vara en självklar och ödmjuk ledare som fick hemliga beundrarbrev och fick sitta i soffan på Morgontv, jag skulle bilda ett nytt fackförbund som höll arbetaren om ryggen och pinkade i maktens korridorer.
Idag är jag en liten kines på Himelska Fridens torg, dödshotad och skrämd till tystnad. Som en chilenare i tortyrkammaren hos Augusto Pinochet, besegrad, blåslagen och knäckt.
Min chef ringde och undrade vad i hela helvete jag höll på med, hur kunde jag springa runt och sätta upp lappar där jag manade till revolt? Jag förklarade hur jag och många med mig kände, hur vi var sönderstressade i själ och hjärta över att samla tider, vilken skräck vi kände för att bli sjuka då vi skulle få ännu kortare tid på oss att jobba ikapp våra timmar och hur man fasade för tanken att inte klara av det. Hon kunde såklart inte alls förstå  min sida av saken utan malde bara på om hur positivt detta var och hur fel jag fattat, att det minsann inte alls var ett problem att få ihop tid och att nästan ingen annan var missnöjd.
??
Jag berättade om alla namnen på min lista och frågade om dom bara fattat fel dom också men efter 45 minuters diskussion orkade jag inte mer, jag gav upp och sa "ja, jag är nog bara inne i ett negativt tänk. Jag ska försöka ändra mig, det kommer säkert bli bra."
Repotaget i tidningen fick jag blåsa av, jag sa som det var; att ingen skulle våga ställa upp om det innebar "onda ögat" av chefen. Reportern förstod och sa att det inte alls är ovanligt att det blir såhär, hon hade varit med om det flera gånger, men att jag verkligen skulle tänka över det noga och höra av mig till henne imorgon.
Inget lär ju förändras, vi är för få, för svaga och för mesiga.
Och så säger dom att vi har "yttrandefrihet" och "demokrati".