Semic, blöta skor och drömmen om en egen freestyle

Mitt under dagens viktigaste telefonsamtal ringde det på dörren, två små tjejer stod där med famnen full av kataloger och frågade om vi möjligen ville köpa jultidningar? Klart som tusan man ska sponsra ungdomen men jag bad dom ändå återkomma en annan dag eftersom jag visste att Martin ville kolla.
Vi har alltid köpt av samma tjej förut, en grannflicka som även säljer GT varje helg och alltid är så gullig mot barnen. Vi har ibland funderat på att lura in henne i barnvaktsträsket men ingen av oss kan riktigt med eftersom hon är så snäll.
Hon ringde på för att sälja jultidningar första gången när Prinsen var bebis och då satt hon i vårt kök i över en timma och gullade med honom, drack saft och pratade om skolan. Sen har det liksom rullat på, hon ringer på varje lördag och söndag och Prinsen och Lillan öppnar, ger henne pengarna som vi lagt fram och jag och Martin ropar hej från sovrummet. Väldigt praktiskt med barn.
Förra året när vi satt och diskuterade om vi skulle ta "Smålänningens jul" eller "Alla tiders julskiva" fick vi se alla premier man får vid olika nivåer, herregud!
Det var platt-tv, dator, mp3-spelare, dvd-spelare... Jag höll på att svimma! Här har vi sparat och snålat bara för att kunna betala vår snygga tv och så kan man så enkelt leda in barnen i fördärvet istället! Vår dator har verkligen sett sina bättre dar så nu ska jag genast anmäla Prinsen till nästa års försäljning, då är han ju bara lite drygt sex år och det kommer inte bli några problem att lura honom till att datorn är hans helt egen som han självklart får ta med sig när han flyttar hemifrån.
Jag har själv sålt jultidningar ett år. Eller sålt och sålt... Jag blev helt enkelt indoktrinerad att tro att man skulle tjäna storkovan. Jag och min kompis Marie skulle bli rika, hon visste värsta området där alla - och hon menade alla! - skulle köpa. Vad hon missade i den informationen var att vi skulle gå till området där hon växt upp och fram tills alldeles nyligen bott i.
Jag hade tyvärr inte drabbats av den verbala gåvan vid så tidig ålder utan stod mest bredvid och glodde när Marie fyllde i rad efter rad på sitt blå-röda papper och när vi slutligen hade avverkat alla hus var mina skor genomblöta och jag hade fortfarande inte fått skriva en endaste rad på mitt ark.
 På den här tiden var det inte tal om att få platt-tv eller dator om man sålde bra, nej vi fick minsann nöja oss med freestyle, brevpapperskit och strandbadlakan. Om man nu nådde dom nivåerna vill säga.
Det gjorde inte jag.
Jag kom med nöd och näppe upp till första nivån, efter att ha tvingat mamma och pappa att handla av mig, och fick då hålla till godo med en blå anteckningsbok och matchande penna.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Du är inte ensam om att ha tvingat föräldrarna att köpa jultidningar så man kom upp till första nivån. *ler*//Kram

2007-09-23 @ 13:06:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback