Porterstek och rötjut

Idag var det söndagsmiddag hemma hos mor och far, som alltid väldigt trevlig och med utsökt meny. Det var så länge sen vi sågs allihop, trots att jag "bara" har ett syskon (min käraste syster yster) med man och ett barn så är det hur krångligt som helst att få till nån tid som passar alla. Idag hade mamma fått ta semester för att vi skulle kunna genomföra en middag på den här sidan året.
Prinsen och hans jämngamla kusin la ribban med en gång, dom kastade ett nytt spel rakt i golvet så det gick sönder, sen fortsatte dom med att riva ned tapeten i dockskåpet som funnits sen jag var liten, välta ut mormors prydnadssaker i badrummet osv osv.
Alltså jag bara undrar; vad är felet? Kan det vara så att det fattas nån gen på min son? Eller varför i hela världen beter han sig som den värsta snorungen i tidernas historia? Jag skämdes så fast det "bara" var min mamma och pappa som jag vet alltid har överseende med barnbarnen.
Där satt vi mitt i röran och såg på varandra med trött blick, "ska vi inte ta lite mer vin?" frågade mamma och tömde det sista i flaskan i mitt glas.
När vi väl packat in barnen i bilen och lämnat mormor och morfar åt sitt öde förstod jag det.
Det måste vara mycket värre att ha barnbarnen på besök än att stå mitt i vällingträsket som förälder. Jag menar, jag är ju van vid att barnen slåss så strån och stickor ryker, att maten hamnar på golvet och att inte få avsluta en endaste tanke. Mormor slapp ju undan för ungefär tio år sen, hon har ju helt kommit ur det där nu och måste vara ett nervvrak när vi åkt.
Nu har alla barnen somnat i alla fall och jag ska ta en cider och lägga mig i soffan, jag är en bruten kvinna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback