Dag tre utan sömn.

Jag är nu inne på mitt tredje dygn nästan helt utan sömn, kroppen funkar rätt bra fortfarande bara lite hungrigare, hjärnan däremot är inte riktigt ikopplad.
För en del låter detta kanske inte som nåt helt främmande men jag kan försäkra er om att så här illa har det inte varit på många år. Jag har börjat staka mig på orden och kan inte redogöra klart för nånting utan uppfattas som en gammal avdankad alkis.
Anledningen till att jag inte får sova är dom två monstren som en gång för länge sen också förstörde större delen av mitt underliv.
Prinsen har börjat drömma otäcka saker och pratar i sömnen, vaknar, ropar, måste kissa, vill ligga nära...
En natt vaknade jag av att han skrek "mamma! Jag måste kräkas!!" och jag rusade förstås in i tron att han fått akut magsjuka. (min största fasa) Han stod och hulkade en stund på toa utan resultat och jag frågade varför han trodde han skulle kräkas, mådde han inte lite illa? Det visade sig att han haft en riktigt läskig dröm där en tjej på hans dagis "tappat benet", ja det låter  lite konstigt men jag orkar inte berätta hela drömmen, den var i alla fall full av blod och annat.
Uppepå detta har vi då lilla Sessan som sover lätt som en fjäder och vaknar av att man tappar ett hårstrå i rummet, OM hon nu överhuvudtaget sovit något på grund av den envisa hostan hon dras med.
Så lätt räknat har jag varit uppe på benen minst fyra gånger per natt sen i torsdags, kanske låter det inte så farligt som jag vill påskina här men ni måste räkna in att man vid varje tillfälle ska hyscha och klappa en liten stund - säg två tre minuter - för att sen gå tillbaka och lägga sig skönt igen vilket kanske tar två minuter och sen ligger i alla fall jag där helt klarvaken i minst tio, femton minuter.
Allt detta borde man kanske vara lite van vid med tanke på att man haft två ammande barn men jag kan säga att när man inte har några ammningshormoner kvar i kroppen utan är en helt vanlig dödlig som dessutom ska upp och sköta sitt jobb tre timmar senare, då är livet ganska svårt.
Tack och lov har jag världens underbaraste man som idag när jag jobbade en delad tur (7-12 + 16:30-21:30) tog barnen och åkte hemifrån så jag kunde ligga på soffan dom få timmar jag var hemma, helt underbart! Jag kände mig som en ny människa när jag vaknade men den känslan försvann tyvärr rätt snabbt och nu sitter jag här med bara ett öga öppet, det andra vilar jag lite.