Som ni kanske märkte blev det inget inlägg igår, det var av hänsyn till min kära man som allt som oftast har lite ont av min blogg, det är ju bara Fars Dag en gång om året.
Planeringsmänniskan Jenny hade full koll på att Söndagen var den stora dagen, då skulle det firas att Martin kommit in på polishögskolan, att han haft namnsdag, att han fått jobb, Fars dag och så ville jag tacka för att han gjorde min fest så bra. Dagarna passerade och jag sköt hela tiden på presentinköpen,"nja, jag väntar tills imorn, jag har ju ändå inga pengar just nu." lät det och det allra värsta är att jag spenderade en mängd timmar på Överby på lördagen med massa slantar på fickan men köpte jag något åt en far? Nej.
Helt plötsligt var det söndag morgon och jag hade ingen present, ingen kaffebricka på sängen, inte ens en fräsch middag eftersom jag skulle börja jobba klockan tolv. Snabbt dirigerade jag barnen att rita teckningar, Lillan fyllde sitt papper med det klassiska "bågklottret" och skrek "Kolla pappa! De ä en sisk å en bubbe! Till däj!"
 (=Kolla pappa! Det är en fisk och en gubbe! Till dej!) och Prinsen knåpade hela pappret fullt med dom vackraste av kråkfötter som bildade "Till Martin 32 jag älskar dej ♥ Jack" och avslutade med en blomma med ring av stenar runt sig. Martin blev förstås jätteglad  men besvikelsen över att det högtidliga firandet uteblev lyste lång väg och jag åkte till jobbet med ÅGREN i hela hjärtat.
Väl där gjorde mina kära jobbarkompisar Angelica och Linda sitt bästa för att trösta mig, "va??Har du inte köpt nån present? Fan vad taskig du är!" skrek dom i kör och mina försök att förklara att jag tänkt att göra fin middag imorgon (idag) hjälpte föga på dom två rabiata tanterna. "Fars dag är det EN dag om året och den dagen är IDAG." sa Angelica med sträng röst, slängde sitt visakort på mig och beordrade mig till affären.
En minut senare var jag på väg ut till Överby med ett par duntofflor i åtanke.
När jag senare på kvällen var på väg hem från jobbet insåg jag att jag nog haft fel, körde förbi vårt hus och åkte ut till Ica Maxi för att bättra på presenterna lite. Jag höll mig till klassiker som skvallertidningar, vantar och lotter - plus dom gråa duntofflorna - och bad så hemskt mycket om ursäkt när jag kom hem. Det glittrade i hans ögon när han öppnade alla paket, inslagna i blompapper, och ursäkten godtogs.
Ikväll gjorde jag faktiskt en jättegod paj till honom också, med kyckling, ädelost och cashewnötter så jag hoppas jag inte står på minus längre.

En annan fantastisk sak som hände idag var att min barn plågade svårt på BVC, Lillan blev av med ca 15 av sina 50 mollusker och Prinsen var på 5,5-årskontroll, i den ingick olika saker men bland annat skulle han rita av några figurer och skriva sitt namn på ett papper. Prinsen ritade en jättefin människa och skrev "Jack" med små bokstäver bredvid, sen vände han på pappret och skrev "Kerstin, Jack, Jenny, Emilja, Martin" också. Kerstin blev stolt och antagligen kände han sig lite yr av allt beröm så han skulle glänsa lite, han skrev "JÄVLAR" med stora bokstäver och visade glatt.
När vi sen skulle gå vinkade barnen och Lilla Sessan sa "häjdå bajskojv!", mamma förmanade och sa att så fick man inte säga, "nä" fortsatte hon "häjdå fitbubbe" (=skitgubbe) ropade hon istället och jag skrattade nervöst. Kerstin har med all säkerhet ringt soc och imorn kommer dom och hämtar barnen.
För att ytterligare förstärka rollen som en första klassens vandal sprang Sessan omkring inne på Jätten som en idiot, helt plötsligt stoppade en kundkorg hennes framfart, irriterat sparkar hon undan den och säger surt till tanten "flötta den!" (=flytta den!)
Det är väl inte så dumt med en liten tös med skinn på näsan, men frågan är om krokdilskinn är så bra?