Idag ringde min chef.
Hon kommenderade mig till slavjobb.
Vi har lite samarbete med ett annat demensboende som ligger bredvid vårt hus och tillhör samma område. Med samarbete kan man tro att jag menar "vi hjälps åt vid personalbrist, möten etc." Det gör jag inte.
Samarbetet går ut på att vi från Gullvivan (som vi kallar mitt jobb) hjälper det andra huset (som vi för symbolikens skull kan kalla Tisteln...) i ur och skur men får inte så jättemycket tillbaka.
Hur som helst så sa min chef att jag eller Katarina var tvungna att gå dit för Tisteln skulle ha möte. Katarina blev snabbt borträknad för hon hade redan varit runt på alla våra tre plan under morgonen så efter att ha försökt få vår timvikarie (inte Brad) att gå i mitt ställe (fick Onda Ögat av Katarina) så var det bara att traska iväg.
Tyckte faktiskt lite synd om mig själv, skulle jag min arma själ behöva slita så, jag ska ju faktiskt ha semester i 4 veckor med start fredag. Jag behövde all vila jag kunde få!
Jag fick slita hårt de närmsta 90 minuterna, jag fick gå på mer än tio larm. Åtta av dom var från en man som var helt övertygad om att någon öppnade hans dörr hela tiden, till slut sa jag med hög röst; "NISSE!* NU STÄNGER JAG DIN DÖRR!" och så smällde jag igen den så han skulle förstå att den var stängd. Det funkade och sen fick jag kolla på tvshop ifred i hela 20 minuter!
*=fingerat namn