Lugnet för midsommar

Idag har vi midsommarhandlat. Bra planering.
Vi var inte helt ensamma i affären kan jag säga, av tretusen parkeringsplatser så tror jag det fanns typ sju lediga och de var säkert en km från ingången...
Jag hade klargjort redan i tisdags att jag ville åka iväg ENSAM och handla kläder idag, Martin kan ibland få för sig saker som att hans högsta önskan är att gå med mig när jag provar kläder.
Då går han runt och kommer med massa olika förslag på saker han tycker att jag ska köpa, och visst är det fina saker men problemet är att jag med min gigantiska röv får köpa grejer som passar. Inte saker som är fina.
Sen när man väl hittar något så ska han hela tiden öppna provrumsdörren för att kolla och blir sur och ställer till en scen när jag gapar "stäng för helvete!"
Jaja, idag hade jag i alla fall blivit lovad att få åka, men sen kom vi på att vi inte hade handlat nån mat eller dricka till midsommar så vi kanske skulle åka ihop ändå?

Han fick svära på barnens liv att hans skulle
;

1;
Hålla humöret uppe hela eftermiddagen. Han blir alltid sur annars när vi handlar, på typ tanter med kundvagn, lång kö i charken, att jag inte springer och hämtar varor tillräckligt fort m.m m.m...
2; INTE skulle ringa mig efter en timma och fråga om jag var klar.
Jajamensan, detta skulle gå så bra så bra.

Efter en och en halv timme ringer han och frågar vad exakt det var vi skulle handla på ica, sen frågade han "hur går det?" med lätt panik i rösten, alltmedan barnen levde rövare i bakgrunden.
"Jag är naken och provar underkläder. Hurså??" Jag märker att han är på gränsen till ett nervöst sammanbrott, han klarar ju inte ens att köpa två liter mjölk på shell utan svettningar. "Jaa..." svarar han med pressad röst, "jag håller på att dö härinne..."
Efter lite peptalk kändes det nog bättre, för sen fick jag faktiskt gå ifred jättelänge och till och med klippa mig utan minsta gnäll!
På ica hade han fått godis av kassörskan som hörde barnens protester till att gå i ytterligare affärer så när vi möttes var de alla tre nästan oförskämt glada.
Klockan var halv sex och vi pratade om att åka hem när Prinsen helt plötsligt fick ont i magen och behövde bajsa. När vi står och väntar utanför toalettdörren inser vi att vi måste till systemet också...
Men vi hade ju en ENORM tur, vi var helt ensamma på bolaget! Alla hade varit förutseende och handlat flera dagar i förväg!
Alla utom de tre-fyrahundra människorna i kö utanför...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback